 |
 |
 |
 |
 |
 |
Februari 2010 |
Peterix tycker, rekommenderar, ordbajsar samt skriver reseberättelser från livet...
Att
läsa:
Har
inte läst några böcker att bli sådär jätteupphetsad
över den senaste tiden. Men har snubblat över en ny serie som
jag genast fastnade för: Richard Thompson’s Cul
de Sac. Universal Press beskriver Cul de Sac som ”a
light-hearted comic strip centered around a four-year-old girl and her
suburban life experiences on a cul-de-sac with her friends Beni and Dill,
older brother Petey and her classmates at Blisshaven Academy pre-school.
Alice describes her father's car as a "Honda-Tonka Cuisinart"
and talks to the class guinea pig, Mr. Danders. She has the typical older
brother who plays jokes on her, and she contemplates ways to keep the
scary clown from jumping out of the jack-in-the-box with friends.”
Anslaget och tonen i Cul de Sac är förvånansvärt
originell och fräsch. Serien balanserar elegant mellan det familjevänliga
och det absurda. Lite som Kalle & Hobbe (fast de annars
inte är ett dugg lika). Kanske inte så konstigt att
Bill Watterson bad om att få skriva förordet till
det första Cul de Sac-albumet. Smart, kul, annorlunda och härligt
ritad – upptäck!
Månadens läsning: Simon R. Green: Sharper Than a Serpent's Tooth, Gillian Flynn: Sharp Objects, Neil Gaiman: Fragile Things, Douglas Coupland: Life After God, Chuck Palahniuk: Pygmy, M. John Harrison: Nova Swing, Vera Caspary: Laura, Caitlín R. Kiernan: Low Red Moon, Nick Cave: The Death of Bunny Munro
Ur högtalarna: Musikåret 2010 har inte riktigt kommit igång än. Men det finns några saker kvar att upptäcka från förra året. Ångegänget Corroded t.ex. Att deras låt Time and Again användes i trailern till senaste Robinsonsäsongen på TV4 ska inte ligga dem till last, debutplattan Eleven Shades of Black innehåller hederlig traditionell hårdrock av brittiskt snitt, lätt kryddad med lite Seattle. Inte dumt alls faktiskt.
Webben: Den intressantaste siten jag snubblade över förra året var From My Life – korta små berättelser från folks liv som ömsom fick en att garva ihjäl sig, ömsom totalt förlora tron på mänskligheten. Nu har den svenska versionen kommit – Fan För Mitt Liv. Och vi har tydligen vår beskärda del av wackon och bisarra händelser i det här landet också. Några slumpvis utvalda FFML:
’Idag, så höll jag på att kika på min pojkväns videokamera. I den var ett flertal videor på mig när jag sitter på toaletten. Min pojkvän har gömt en kamera i luftventilen för att smygfilma mig när jag sitter på toaletten. Bandet innehöll 53 toalettbesök. FFML’
’Idag, raggade en kille på mig med repliken "min kärlek för dig är som diarré, jag kan inte hålla mig". FFML’
’Idag, bråkade jag med min far. Jag kallade honom en gubbjävel och han svarade med "Jag vet åtminstone vem min biologiska far är." Jag vet fortfarande inte om han skojade. FFML’
’Idag, fick jag veta att min far hade slängt ut mitt brev från högskolan som sa att jag blev accepterad för 15 år sedan. Detta gjorde han för att jag skulle stanna hemma och ta över familjeföretaget då han gick i pension. Vi äger en begravningsbyrå. FFML’
’Idag, eller snarare i lördags så fyllde jag 21 och firade detta med mina vänner, jag blev så full att jag har en minnes lucka mellan 23:00 till morgonen därpå när jag vaknar naken i min säng med en lapp på bordet "Du säger inget va?"... vem var hon och vem är hon tillsammans med? FFML’
’Idag,
hade jag sex med min pojkvän. När vi bytte ställning ropade
han "POWER RANGERS, TRANSFORM!". FFML’
Snyggt som fan: Scarabuss
Film: Är inte sådär jätteförtjust i vampyrer. Helt klart skräckens mest överskattade och söndertjatade varelser. Men kan inte låta bli att bli imponerad av hur många gånger det går att återuppfinna vampyrgenren. Bland de mer lyckade är Daybreakers. I en nära framtid är jorden nästan enbart befolkad av vampyrer. Människan är ett utrotningshotat djur, och därmed är vampyrernas existens också hotad pga svält. En filantropisk blodforskare tar kontakt med människorna i ett försök att rädda alla inblandade. Här finns entusiasm och idérikedom så det räcker, men filmens stora styrka är nog att vampyrgrejen inte är i fokus – den är mer en plot device som driver storyn. Och de klassiska vampyrinslagen används på nya fräscha sätt. Det här skulle jag mer beskriva som en bra film som råkar handla om vampyrer än en bra vampyrfilm. Sen skadar det ju inte att The Spierig Brs är stilister som lyckats lika bra med ytan som innehållet. Vampyrvärldens futuristiska retrokitsch för tankarna till Bladerunner, och bara det är orsak nog att se filmen.
Månadens filmer: Outlander, Ice Age 3, One Missed Call 3, The Curious Case of Benjamin Button, Angels & Demons, Unearthed, Election, One-Eyed Monster, City of Ember, Hell Ride, Universal Soldier: Regeneration, 2 Days in Paris, Dark Memories, Choke, Prey, Daybreakers
TV:
Dokumentärer om andra världskriget är en dussinvara. Bara
Discovery channel har beskrivits som ”kanalen där Hitler
invaderar Polen med små pilar på en karta åtta gånger
om dagen”. Så jag trodde omöjligen att det gick
att göra något nytt, fräscht på ämnet. Så
såg jag den franska dokumentärserien Världens
undergång på SVT. Och föll direkt!
Den har flera saker som skiljer den åt från andra WW2-program.
Ett sakligt, stillsamt, ja nästan poetiskt berättande som gör
fasorna ännu hemskare. En rejäl spännvidd över vad
som egentligen hände. WW2 blir ju lätt förminskat till
pilarna på kartan som invaderade Polen och den amerikanska landstigningen
i Normandie. Men här tar man även upp sånt som hände
i Australien, Indien, Indokina m.m. Man får veta saker om interneringslägren
i USA, om när England bombade Franska flottan,
när Balterna utrotade judar och mycket annat intressant.
Och man börjar fatta vilken jävla härva det där kriget
var. Inte alls så svartvitt och enkelt med goda allierade och onda
nassar/japaner som det framstår som ibland. Men seriens främsta
styrka är bildmaterialet. Unika bortglömda/hemligstämplade
filmer från mitt i smeten, lååååångt
bort från det vanliga propaganda- och nyhetsmaterialet, har restaurerats
och kolorerats för den här serien. Resultatet är både
otroligt vackert och sopar helt bort den distans som annars kommer med
de vanliga svartvita journalfilmerna. Det känns som om det skedde
förra veckan. Otroligt sevärd serie!
Livet på Peterix planet:
Defying Gravity
Januari
har varit … stökig. För att uttrycka det milt.
Planer ändras, saker rycks upp med rötterna, inre GPS:er omprogrammeras,
oväntade saker dyker upp bakom hörn, nya framtidsstrategier
kavlas fram under långa krigsråd, avstamp tas för hopp
ut i det okända, bla bla, m.m. etc osv.
Kul, läskigt, krävande, uttröttande, nödvändigt,
spännande, inspirerande, men framför allt just stökigt.
Vad det innebär rent konkret får jag nog vänta med tills,
…tja, jag själv vet vad det innebär rent konkret. Please
stay tuned for further developments! (…för
det kommer definitivt att bli sådana!)
Eftersom livet just nu är lite som att deklarera medan man åker bergodalbana, så jag sammanfattar januari i några lösryckta tankar/händelser/whatever:
- Fundering: Nu har vi haft glassbilen i drygt 40 år - när kommer ölbilen? (Förslag på ölbilsmelodi: Highway to hell).
- Chilichokladglass är världens bästa halsmedicin!
- Om december bara var 3 dagar lång, så har januari varit minst 3 månader! Maken till jävla lång månad har jag aldrig varit med om. Och nu väntar februari – ofta kallad ”den 6 månader långa perioden mellan januari och mars”. Bleurg!
- Efter år av milda fjösvintrar som varit som en enda lång oktober håller den här brutala Fimbulvintern på att ta knäcken på mig. (Hårdaste skånska vintern sen 78/79, säger de som varit med) Hade förträngt hur fruktansvärt det är med snö & minusgrader och kliar, krymper, koagulerar, kvider och klagar. Prövade att dansa en sol- och plusgraderdans, men vädergudarna måste ha anat att jag är ateist, för det är fortfarande Sibirien utanför fönstret. Ta slut någon jävla gång förbannade skitvinter!
- Vägrar gå ut i det här klimatet, och det finns en gräns för hur mycket film och böcker man kan konsumera, så jag vände mig för ovanlighetens skull till dataspelens värld för att fördriva lite tid. Kastade mig in i Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth, och fick en sjujävla thrill ride. Troget baserat på Lovecrafts berättelser, en blandning mellan äventyr, pussel och shot-em-up, och både spännande och bitvis riktigt jävla läskigt. Förutom det vanliga att man måste hålla koll på ammo och hälsa under spelets gång är även karaktärens mentala hälsa en faktor. För mycket störande scener och situationer och spelgubben blir galen, börjar hallucinera, ser en förvrängd verklighet, hör röster m.m. Och går det för långt tar han livet av sig. Just den biten av spelet var inte att leka med. Kändes verkligen som äkta galenskap. Riktigt skönt spel!
- Gjorde slut med Sweden Rock Magazine. Deras ”det var bättre förr”-linje blev tillslut för mycket för mig, som är mer inne på ”vad väntar det för ny spännande musik runt hörnet?” Och när man reflexmässigt blir intresserad av plattor för att deras recensenter sågar dem, då vet man att man inte har så mycket gemensamt.
- Hittade en klok gubbe - Earl Nightingale. Han sa bl.a. följande smarta saker: ”Wherever there is danger, there lurks opportunity; whenever there is opportunity, there lurks danger. The two are inseparable. They go together.” * ”All you have to do is know where you're going. The answers will come to you of their own accord.” * ”Don't let the fear of the time it will take to accomplish something stand in the way of your doing it. The time will pass anyway; we might just as well put that passing time to the best possible use.” * ”The opposite of courage in our society is not cowardice … it is conformity.”
- Devin Townsend’s Addicted är verkligen en grymt bra platta, och måste ha varit THE Dark Horse of 2009. Senaste favvolåten är Numbered! …som har gått varm hela månaden.
- Bra
motto: "When life give you lemons, whine and pout and cry until
life can’t take it anymore and gives you cookies just to shut
you up."
Mitt
senaste motto/slagord/catchfrase/whatever är ju ”Bekänner
färg, …och den är svart!”
Nu är det färdighaft med den publikanpassade myspyslightversionen
av Peter. Nu är det bara äkta vara som gäller.
Naturligtvis behövs ett anthem till mitt motto. Och det finns nog
bara en låt som platsar…
Tidigare månadsjournaler:
|
|
|
|
|
Tbax