Peterix rekommenderar...

Att läsa: man behöver inte vara barn för att gilla Harry Potter. Buskul fantasy i väntan på LOTR-filmerna. Något mindre barnvänligt om man känner en släng av misantropi - Henry Rollins: Solipsist. Hata mänskligheten! Orkar man inte med en bok - hugg in i Spawn. Mörkare serietidning får man leta efter.

Ur högtalarna: Linkin Park och PapaRoach. Nu kan man glömma att Rage Against The Machine och Clawfinger någonsin har funnits - andra har tagit över, och gör det bättre. Vill man inte ha metal så är Paula Cole alltid lyssningsvärd.

Fik: Bakom Folkuniversitetet på Kungstensgatan ligger Cookbook café. Litet mysigt ställe där man, som namnet antyder, kan läsa kokböcker medan man trycker i sig något gott hembakat. Lagom pluttigt, så pass otrendigt och långt från händelsernas centrum att det är konstant halvtomt och lugnt, och det är ett av dom få ställena i världen som lyckas med sin hemgjorda choklad (precis lagom med kakao och socker!) Den hemgjorda äppelkakan är värd att skjuta en president för.

Webbsidor: Latin är världens coolaste språk, (näst efter isländskan). Vem vill inte kunna slänga sig med latinska fraser som "Si hoc non legere potes tu asinus es" (= "Om du inte kan läsa det här är du en idiot"). Lär dig den och andra hutlöst andvändbara latinska meningar på AlnyKleos latinsida. Något mer newageig, men ruskig i sin exakta beskrivning av historien och den tid som kommer är sidan om Hopiprofetiorna.

Film: precis när man spytt tarmarna ur sig över alla pissusla blöjiga Screamkopior som ska föreställa skräck så kommer Exorcisten tillbaks på bioduken. Oh yes - the horror! "Fuck Jesus". Nu är det bara en nyrelease av John Carpenters Prince Of Darkness som saknas... Sen när Disney varit ute och cyklat de senaste åren med sina teckande filmer så visar det sig att svaret på bönerna om bra animation kommer lååååångt ifrån Hollywood. Missa för fan inte engelska Aardmans Chicken Run. Roligare än så kan det inte bli med lera. Ge Nobelpriset i underhållning till Nick Park! Vill man ha något mer barnförbjudet letar man i Japan och hittar Princess Mononoke (Mononoke Hime). Mangafantasy som förtrollar.

TMB (Trött Man Blir): alla neggiga träskmänniskor som ger upp innan man ens har uttalat första stavelsen av en ny idé. "Det där går inte - hur tror du att det ska få vara ifred - var ska vi få pengar till det då". Men är livet så satans svårt att leva så lägg er ner och spontanavlid då! Och låt oss andra som är så naiva att vi tror att det faktiskt kan lyckas ibland få försöka i lugn och ro. Trött man blir...

Sprit: Gillar man sötsliskiga saker som Baileys och Amarula får man inte missa Sanyang Cream. Häääärlig chokladsmak! Blir det för sliskigt så blanda ut med hälften mörk rom. Oh yes!

Undvik: att jobba över när vårsolen smeker oss efter vinterhelvetet. Be chefen att skita på sig och dra ut i en park med vänner/älskling och valfritt livsmedel och NJUT av livet. Du dör fortare än vad du tror...

Livet på Peterix planet: Inte mycket nytt. Ytterligare en ny läkare som säger att jag måste ta det lugnare om jag ska må bra. Surprise! Men enligt henne är jag som gjord för att ta Prozac, och fick ett halvårsrecept. Känner mig som en målgrupp...

Borde leva jag lär, men det är lättare sagt än gjort när man har målat in sig i ett hörn. ALLA kvällar i maj uppbokade med jobb. Tänker visserligen ta ledigt på fredagarna, men räcker det? Är inte det lite som att ge konstgjord andning på ett ruttet lik? Är det det här jag ska se tillbaks på och minnas som mitt liv när jag ligger på långvården? Det är något fel som är trasigt med den här civilisationen...

Luleå över påsken var kul. Kanske inte staden som sådan (whats new?), men alla vännerna, alla partyn och all boz. Har fortfarande ont i armen av Shuffleboardturneringen och drinkhinkandet på Bar 1. Om nu bara såskopparna däruppe kunde släpa sig hit och förgylla min vardag. Conny åtminstone, nysingel som han är.

Är nog inne i en liten midlifecrises light. Färgar hår överallt på kroppen, nya feta silversmycken, klurar på piercing, hardcore och metal till 90% i lurarna. Har dessutom fått en oförklarlig vurm för goth som jag inte vet var den kommer ifrån. Ironiskt med tanke på att riktiga gothare skulle skratta lymfkörtlarna ur sig åt mig...

Vill dra upp livet med rötterna. Bli minimalistisk och backa nestingen. Kanske för att jag är så jävla vuxen på jobbet. Kanske för att åren går. Kanske för att jag är så fucking BORED. Måste göra något konstruktivt med mig själv innan jag separerar, köper en sportbil och blir tillsammans med en 19-åring. Behöver ett liv.

Snart är copykursen slut. Kommer att sakna den. Den var en kreativ kick och ett andningshål. Anders gav mig det muntliga ömdömet att jag är en kreativ och driven skribent med vad som behövs för yrket. Kanske läge att sadla om? Miljöbranschen håller på att ta livet av mig. Men 2 år av umgänge med utanpåhippa 20-nånting reklamwannabees på Berghs med MASSOR av skulder efter det - I don´t think so...

Mona på kursen gjorde något jag avundas henne - hon bara fick nog av sitt liv, sket i jobb, kurs, allt och tog en sista minuten på stört. Way to go! Vill göra något liknande, men jag är alldeles för ansvarsfull och konsekvensmedveten. Bläääää!!!!!!!!!!

Story of my life - repeating itself...

 

 

Peterix rekommenderar...

Att läsa: Ben Elton heter en kille som skrivit tv som t.ex. Young Ones och Svarta Ormen. När han skrev sin första bok så blev det en hysteriskt rolig historia om miljöförstöring och jordens undergång berättad med nattsvart humor. Den historien heter Stark och måste läsas. Läs ett utdrag här.

Ur högtalarna: Tony Iommis soloplatta låter mer Sabbath än Sabbath någonsin låtit. Fetrifforigie för hela slanten. Imponerande radda av gästsångare: Dave Grohl, Ozzy, Skin, Henry Rollins m.fl. - t.o.m. Ian Astbury och Billy Idol har dammats av. När Peter Steele tar mikrofonen är det som om man har genmanipulerat ihop det bästa från Sabbath och Type O. Oh Yes!

Hatar när man ska suga ut så mycket som möjligt ur någonting dött/nedlagt. Tupac har ju fan släppt fler plattor efter sin död än när han levde. Så det var med skepsis jag högg in på Crowded Houses dödsbo Afterglow - och tappade hakan när jag insåg att många av deras bästa låtar har legat och samlat damm tills nu...

Den går än så länge bara att beställa från The Company, men gör för fan det. Fellini Days är det bästa Fish någonsin har gjort.

Fik: Har sneglat på Vetekatten länge, men aldrig tagit mig in. Förmodligen för att det finns så många ingångar dit att jag misstänkt att det har varit dimensionsportar till parallella universum inblandade (infoga Twilight Zone theme här...). Och visst är det stort där inne. Man bör inte gå dit som ensam oskuld - det finns viss risk för att gå vilse bland bord och bullar. Men definitivt värt ett besök. Ljuvliga bakverk - och chokladen är hemgjord på chokladkakor. Smarre smarr!

Webbsidor: Hana är en cool, mörk tjej med en förkärlek för korsetter. Hon har en snygg och intressant site där det bl.a. finns en del snygga bilder både av och på henne + lite poesi å sånt. Home of Hana heter den.

Världens vackraste och coolaste silversmycken hittar man på Black Sunrise. Nu måste man bara råna en aktieägare för att få råd...

Citatet: ""Vänta" och "Sen" - var inte det ord man använde på 1900-talet?" - (en svårt ironisk) Nicholas Hort

Seriestripp: Den här fick mig att garva konstant i fem minuter, och känna igen mig. Det här är orsaken till att Dogbert är det närmaste jag har som liknar en idol...

Film: Den allmänna uppfattningen om The Cell är mycket yta men lite innehåll. Det stämmer så precis. Den filmen är lika djup som en vattenpöl i Gobiöknen och genomusla Jennifer Lopez är det kvinnliga svaret på Steven "I´m just a cook" Seagal, men fi sakran vilket ögongodis! Porr för ögonen och det estetiska sinnet. Snyggt, snyggt, snyggt! Dessutom är den så skruvad att Seven framstår som Bolibompa i jämförelse. Bara synd att jag missade den på bio. Psychotripp utan droger.

Den heter egentligen Stir of Echoes, men döptes om till The Secret Sense av någon sinnesslö marknadsförare när den nu skulle ut på video i Sverige. Förmodligen för att den inte är helt olik Det 6:e Sinnet, men kom faktiskt före. Och den är minst lika bra, om inte bättre...

Traskade iväg på bio utan att egentligen vilja se något, och hamnade lite halvhjärtat och oplanerat på De Blodröda Floderna. Surprise! Fick uppleva en fransk seriemördarthriller som lätt armbågar sig fram mellan Se7en och När lammen tystnar. Tät, snygg och goregrisig. Årets sleeper?

På TV: TV-serier baserade på filmer brukar stinka värre än norra hemisfärens samlade kattlådor, men självklart finns det undantag som bekräftar regeln. Stargate SG-1 på TV 3 är faktiskt bättre än filmen. Kul att se att Richard Dean Anderson lever vidare efter McGyver.

Bar: Res till Kuba utan att lämna stan! På La Habana (Sveavägen mitt emot biblioteket) finns det en bar i källaren som tar dig långt bort från Sverige. Som hämtad från Havanna med sin halvsunkigt 50-tals tidsenliga och lummiga inredning. Mambo ur högtalarna och när stammisarna skakar booty i salsatakt känner man sig white trashigt blekare än någonsin. Baren är fullproppad med rom i alla färger & smaker och serveras av kunnig bartender. Spritporr för en romfetischist som mig.

TMB (Trött Man Blir): Tänkte först ondgöra mig över fegjävla sexuella övergreppsgrisar här, men TMB blir liksom lite för fjuttigt klent för det. Dessutom har nog redan det mesta sagts om de fega asen - jag har slut på bra tillägg. I perspektiv mot vad som hänt den senaste tiden så känns alla andra vardags-TMB:ar så fjuttiga, så jag orkar inte bli trött på något den här månaden. Mänskligheten kanske, som vanligt...

Och ett bevis för hur trött man kan bli på människor dök då precis upp. Gick ned på söndagspromenad till fårhagen i närheten för att se om fåren hade kommit på plats för året. Det hade dom. På plats var också en Doberman stor som en Belgian Blue kalv som rev får som om den hade betalt för det. En pappa med sin lilla dotter kom dit precis i tid för att ge den lilla flickan ett minne (mardröm?) för livet. Strax efter kommer tre unga grabbar och frågade efter hunden (spar på fördomarna - alla var ursvenska blekfisar). Fick en kommentar i stil med "Oh shit!" när jag pekade var/vad köttkvarnen på fyra ben höll på med. Varför har man en hund som bara har en tanke i hjärncellen: att sätta tänderna i allt som rör sig? Trött man blir...

R.I.P: Douglas Adams har liftat vidare i galaxen. Jorden blev plötsligt något tråkigare. Ajöss, och tack för fisken...

Sprit: Vill man öka i värde ska man dricka Goldstrike. Innehåller 24K guldflagor (mer än en har funderat på att ta med sig ett filter på muggen dagen efter för att få igen "panten") och smakar ljuvlig kanel. "Supa kanelbullar", som Gurre brukar säga. Att den sen är på 50% och oförskämt lättdrucken gör inte saken mindre livsfarlig. Slutar nästan alltid med att man står på borden och kör Pavarottikaraoke varvat med kärleksdikter till en basfiol - bara för att avsluta natten med att försöka idka sodomi med akvariefiskarna endast iklädd lättmajonäs. Bra sprit m.a.o.!

Undvik: Att stiga upp för tidigt. Världen skulle vara en mycket bättre plats om vi alla sov mer. Vägra vakna!

Livet på Peterix planet: Först av allt en liten disclaimer: ta inte det som står här så jävla bokstavligt. Jag använder ironi, krystade aforismer, dåliga skämt och överdrifter på daglig basis. Saker och ting blir lite kuligare då. Dessvärre så glömmer jag ibland att resten av världen inte kommunicerar på samma sätt som jag gör (det här är ju min planet), och jag om någon borde veta vilken kraft ord kan ha - på gott och ont. Allt här är sant, men skruvat. Filtrera...

Maj. Det har varit en jävligt skum månad. Har jobbat 95% av min vakna tid, men ändå har det hänt så otroligt mycket. Livet har bara exploderat. För mig och för andra. 31 dagar har känts som ett år.

Några händelser har dominerat starkt. Satt rejäla spår. Allt är inte var det ser ut att vara - och shit happens. Ibland mer än annars, och mer stinkande...

Livet skottade ett 16-tons lass med skit i huvudet på nära och kära. Jävligheter för en livstid på mindre än ett dygn. Försökte omsätta orden till verklighet när jag fick telefonsamtalet, men det blev bara gegga av alla tankar.

Försökte tänka på hämnd, vedergällning, kastrering, medlidande, att finnas där för att stötta. De tankar som borde ha dykt upp. Men kände mig bara tom - förutom några dum-dum skotthål i själen. Tom, trött, less och sorgsen...

Dessutom har jag inte haft en minut över för att vara där. Den lilla lediga tid jag haft har gått åt till att hämta andan och hela mig själv. Anna-Karin har varit där och agerat stor-mamma, lyssnande öra och tröstande axel och min inblandning har tyvärr mest varit second hand. Svårt att finnas där för någon annan när man inte finns där för sig själv...

Nu någon vecka senare så verkar allt vara business as usual igen. I varje fall utåt sett. Måste göra någon form av reality check då å då för konstatera att det inte var något jag drömt. Rent amatörpsykologiskt sett så borde det vara mer kris & panik har jag fått för mig - men jag är väl knappast den som ska öppna käften när det kommer till att slänga ner saker långt in i källaren och lägga en bautasten på locket...

Av någon klurig anledning så blev min (nästan) första reaktion på det här att ringa Rikard. Vår kontakt har ju varit en smula fluddrig de senaste åren. Men vi tog upp ungefär där vi slutade sist och har i stort sett haft daglig kontakt sen dess.

Visst fan har jag saknat hans sällskap. Speciellt nu när man behövde sortera tankar av något grövre kaliber så behövdes det någon som krupit fram från under samma sten för att kunna ligga på samma nivå och prata samma språk - det börjar bli ont om människor i min närhet som gör det. Vissa ränder går aldrig ur. Livet känns något mer komplett nu. Och roligare.

Vi skrattade en del åt hur livet har pissat på oss alla den senaste tiden. Rikard verkar väl vara den som står stadigast nu trots strulet med Popwire, turerna i rätten och leverhaveriet (det känns som om en viktig pusselbit fattas när sprit för tillfället inte kan användas som socialt smörjmedel i vårt umgänge).

Jag berättade om videon Jessicas föräldrar gjorde åt henne på hennes 30-års dag och hur hennes mamma kommenterade mitt & Connys inslag: "vad var det som gick snett med er 68:or - var det vårat fel?!". Vi skrattade gott åt det med. "Förlorad generation" - jahapp, och ...?

Tog det här med återknuten vänskap upp ännu en nivå och samordnade "Luleåkväll" på Hjälmaren för det s.k. "gamla gänget". Martin, Mörs, EP och Rikard dök upp och kortare gästspel av Tobbis & Tanja och Ecke & Malin. Det var säkert hur trevligt som helst, men trötthet och huvudvärk höll mig på en viss distans.

Så. Efter jagvetintehurmångajävlasatansår så har jag äntligen sett Fish. Fellini Days damp ner direkt från Skottland tre dagar innan den 17:e när han kom till Klubben på Fryshuset. Toklyssnade allt jag hann och insåg att han gjort sin bästa platta hittills.

Dagen D var jag allt annat än på konserthumör. Utarbetad som vanligt, tom inuti efter all skit som hänt och så trött att det kändes som om jag hade fruset grus i lederna. Insåg snabbt att Klubben var samma lokal där jag var med och babblade på Miljö & Integrations seminariet i i januari. Och den är inte större än att man slår skallen i den motsatta väggen om man faller av scenen.

Kämpade mot tröttheten tills första ackorden på 3D öppnade, och helt plötsligt befann jag mig i ett annat universum. Världen krympte. Den lilla lokalen blev allt som fanns, och gestalten på scenen tog mig någonstans jag inte varit på mycket länge.

Det lät bra. Det lät mycket bättre än jag väntat mig. De nya låtarna fick en ny dimension live. Fish själv sjöng mycket bättre än jag vågat hoppas på. Hans nu mer helt rakade två meter över havet drog fram över scenen och slängde ut sina texter till oss. Bokstavligen. Väntade, väntade och väntade på det berömda mellansnacket. Efter femte låten började det...

Han började med att ondgöra sig över Henke Larsson och Celtic. Vi skrattade gott åt hans story om hur han skulle skjuta Henke med en tranqualizer och straffknulla honom. Det fortsatte i samma stil med sheepshaggin´, vikingar med dildos på hjälmarna och som rodde med kukarna, fäktning med roddarna, Chewbacca-imitationer, och hårplockning av basisten. Vi låg på golvet och skrek av skratt.

Det var magiskt. Orden och musiken förvandlades till en energi som sögs upp av varenda cell i min kropp. Tröttheten försvann som en löning på en fredag. Det var nästan en religiös upplevelse. Den trånga lokalen förbättrade känslan av intimitet och av att befinna sig på en annan planet. Även om man stod längst bak så kunde man peta Fish i näsan om man sträckte ut armen. Det kändes som en kväll 1989 med Beaujolis och Clutching at straws. Fast med fler dimensioner. För några timmar fick jag tillbaks något jag trodde jag förlorat.

När han introducerade Clock Moves Sideways berättade han om när livet slänger stora spadtag med skit i ansiktet på en. Om när man ligger på golvet och snyftar med en flaska whisky som enda tröst. Om när man tycker riktigt synd om sig själv. Han berättade om Yin & Yang och illusionen av ont & gott i livet. Om att man hamnar i sina situationer beroende på de val man gör livet. Det enda är att gå vidare. Det som känns som ett felaktigt val går inte att ändra - man kan bara göra nya val. Och det är när man inser det och reser sig från golvet, ser världen med nya ögon och går vidare, man träder in i en annan tidsuppfattning. Clock Moves Sideways.

Insåg där och då att jag och Fish inte alls växt ifrån varann. Kanske börjat prata ett annat språk, men vi följer fortfarande samma väg. Det kändes bra. Befriande. Stärkande. Världen var inte densamma när jag gick därifrån. Min klocka gick i sidled där ett tag.

Tydligen var Henry Rollins här för ett spoken word. Fick reda på det typ samma dag och jobbade som vanligt kväll. Bajs oxå!!!!

Det var 25-års jubileum för KISS konserten på Grönan -76. Stefan Gunnarsson och hans BLISS hade släpat sig ned från Boden för att spela på stora scenen på kvällen. Det blev bra som fan. Helt rätt burkljud, porträttlikt och bomberna, blodet och elden satt där de skulle. Gene himself ringde från LA och introducerade spelningen. BLISS gjorde det ruggigt bra, trots att dom blev matförgiftade av en pensionerad kycklingpasta dagen innan (Göran såg ut som ett utbajsat lingon bakom mixerbordet).

En okej avslutning på KISS nostalgin. För jag hoppas att det är över nu. Det är snart 8 år sen vi gjorde vår grej på nyår 93/94. Det räcker nu. Navelskåderiet börjar bli tröttsammare än vanligt. Been there - done that...

På det kreativa planet har det varit stiltje. Tidsbrist och trötthet sätter sina spår. Slängde in texter till REPLIK, men det blev bara omredigerade gamla godingar. Men den här webbplatsen har definitivt ökat på min produktion, och är en jävla bra träning. När det lugnar ner sig i juni ska jag ta itu med mitt dåliga MAKKARA samvete.

Jobbet. Med tanke på att jag spenderar 95% av min vakna tid där så är det ändå en så liten del av mitt liv. Minns knappt vad jag har gjort under veckan när jag vaknar upp på (den lediga) fredagsmorgonen. All planering, möten, e-mail, gårdsträffar, nätverksbyggande å sånt flyter förbi i revy och blir som en avklingande dröm. Ett oklart töcken. Någonting säger mig dock att det går bra för oss. Vad nu det är värt om hundra år...

Ska väl vara jävligt glad att jag inte dras med jobbet på fritiden. Snarare tvärtom. Känns som om hjärnan går in och skapar medvetna minnesluckor. Har alltid anat att min kropp är smartare än mig.

Maj har i alla fall varit turbo. 12-13 timmars dagar i full speed. Inte en sekund över för att hämta andan. Kanske därav oförmågan att minnas det som hänt. Händelser som inte får smälta och sjunka in registreras i hjärnan som "Namnlöst dokument". Ira skickade en lapp till mig där det stod "Återhämtning är viktigt". Damn right Ira!

En grej minns jag, för den var kul. Guidade 18 jetlaggade studenter från Virginia Tech och babblade hållbarhet för dem i fyra timmar. Höll först på att implodera av nervositet, kom inte ens ihåg vad "ha, ha - koffeinfritt kaffe har vi minsann inte i Sverige, och inte är vi omskurna heller" heter på engelska, men efter fem minuter flöt engelskan på som aldrig förr. Det är som att cykla...

Det blev någon slags försommar. Över en natt gick det att byta från vantar och dunjacka till shorts och sandaler (nåja...). Men det har mesat på sen dess. Visst - det är jättegrönt. Visst - det är varma dagar då å då. Men det är fortfarande huvudsakligen kallt och osommrigt. Fryser som oftast. Kontoret känns som en februaridag i Tunguska. Jag vill inte bli blåst på en sommar till...

Om jag vore kristen skulle jag synda på daglig basis. Då vet man åtminstone att man får uppleva värme vid ett tillfälle...

Hälsomässigt har det väl varit... hmm... som vanligt...?

Huvudvärk, muskelvärk, jätteparty för mina utslag på händerna och naturligtvis den kroniska tröttheten, men magen har tagit det coolt och världen har bara börjat snurra vid ett tillfälle.

Men är trött som satan. Sover utan problem 12-13 timmar när jag är ledig. Det är den här tröttheten som inte försvinner förrän man har sovit i en månad. Får väl bli till semestern...

En annan lite kul fysisk defekt som dykt upp är att jag verkar ha blivit av med min hunger och törst. Äter och dricker mest av självbevarelsedrift - inte för att kroppen skriker efter det. Känns okej faktiskt. Känslan av självkontroll ökar när de fysiska drifterna minskar.

I mina samtal med Rikard hamnade vi självklart på det här med livsstil. Han har hoppat av ekorrhjulet och tar det rätt coolt nu. Fick som väntat den vanliga föreläsningen. Kan den utantill vid det här laget.

Vad ska jag säga? Jag vet att min kropp är en enda levande varningssignal. Min sjukdomsinsikt är rejält på glid. Jag lyfter inte högre på ögonbrynet över magkatarr, utmattningsdepression och panikångest nu än jag gjorde tidigare över ont i halsen och snor i näsan. Skulle nog rycka på axlarna åt en hjärtinfarkt med. Det är lustigt hur man vänjer sig... (OBS! ironiskt tonfall!)

Vad kan jag skylla på för att jag inte ändrar livsstil och tar det coolare? Att jag är en allt eller inget människa? Att jag är så pissed off på världen att jag måste hålla på att ändra på den dygnet runt? Att allt jag gör måste vara större, bättre, vackrare, snabbare och mer häpnadsväckande än innan? Att det är det enda sättet jag vet att hantera min besvikelse över världen? Att ordet "lagom" inte finns i mitt vokabulär? Tja... All of the above...?

Det värsta är väl min Jekyll/Hyde läggning där min ena halva vill ut på korståg för att banka vett i världen mer eller mindre dygnet runt - och den andra halvan vill ligga på en varm, solig karibisk strand och inte grubbla över större saker än att undvika att få sand i Daiquirin. Upplagt för trubbel...

Hittade en passage i STARK om Vietnamveteranen/hippien/psykfallet Zimmermans syn på världen och att existera i den som jag gillar starkt:

"Now although Zimm was never again to be the chemical dustbin he had been when he truly did live in hell (in fact after Vietnam he had given up everything but the odd toot on a bong), the basis of his theory had stayed with Zimmerman ever since. Life was mainly a bummer, so it was best to keep your head somewhere else; invent your own more palatable reality. For Zimm this needed to be nothing more complex than a glass of home-brew, a little grass and a good comic. It didn't matter how often he had read it. None the less, he never forgot what he had learnt in war: the time to get it together was when there was trouble. Now there was clearly trouble and Zimmerman had returned to earth to meet it."

 

 

Peterix rekommenderar...

Att läsa: Trodde aldrig att jag skulle tanka hem en e-bok. Helt fel format för litteratur. Men när Dilberttecknaren Scott Adams beslöt sig för att fucka upp publishingvärlden med att själv ge ut en bok via nätet kunde jag inte låta bli. Gods Debris är ett tankeexperiment om två personer som samtalar om vetenskap, religion, livet, universum och allting. Låter det skittrist? Ånä - den här historien tar din hjärna, kör den i en mixer, fuckar upp allt du trott på och hela din världsbild. Får dig att ligga vaken och fundera över en del saker. Kasta dig utför stupet och tanka hem här.

Ur högtalarna: Hittade Lustans Lakejers comeback/revival Åkersberga i reahögen. Tänkte att det kunde vara lite halvkul retro. Det var bättre än så - det var riktigt bra. 80-tals kitchigt fast ändå uppdaterat. Bara Lustans kommer undan med en låttitel som Vackra djur gör fula saker. Helt rätt.

En annan schysst platta ur reahögen är Shimolis debut. Snygg svensk soulrockpop med kletigt bra melodier. Blir lite tjatig i längden, men en och en håller låtarna bra.

Webbsidor: Är vi människor skapelsens krona? Civilisationens ingenjörer som har förfinats till perfektion genom generation efter generation? Bullshit! Vi är perversa små grisar hela bunten. Tro inget annat. Här är två sajter som bevisar det:

Rotten.com - En orgie i dålig smak. Ha spyhinken redo...

Realdoll - Hur långt kan killar gå för att snuska till det utan att en riktig kvinna av kött och blod är inblandad? Här är svaret.

Citatet: "Det uträttas mycket glädjedödande lönearbete i världen. Den skada som orsakats av lathet är ringa jämfört med den skada som överdrivna och osunda amibtioner skapat" - Jan Rydberg i sin debattartiklel "Ta siesta - arbete utvecklar dig inte"

Seriestripp:

Film: Alltså, en sak är jävligt jobbig - och det är när man älskar skräckisar och det bara dyker upp en sevärd sådan ungefär vart 5:e år. Man letar och letar, men antingen är det skrikande spåniga teenagemidriffslashers a´la Scream eller pissiga lågbudget papiermaché monster. Fick nys om en japansk rulle som skulle vara originell och hålla hög klass - Ring. Eftersom den bara finns som import DVD så blev det en del letande (thank god för SF Bokhandeln), men det var det värt. Ring är riktigt störande - på det där härligt sjuka sättet. Den är vad Blair Witch inte nådde fram till.

Hade tråkigt och letade i videoarkivet. Grävde fram Förlorade Barnens Stad och kollade igenom. Hade helt glömt hur otroligt vacker, bra och helt ojämförligt unik den är. Liknar absolut ingenting annat. En mörk saga målad i fantastiska bilder. Hur kunde Jeunet efter den här fucka upp Alien Resurrection som han gjorde?

På TV: Det är någon slags sommar nu - vilket innebär reprissäsong och nada nytt på burken. Men 5:an har inte fattat det där och har kört igång Total Recall 2070 på söndagarna - och det jag sett hittills verkar mycket lovande. Men dom verkar ha blandat ihop Total Recall med Blade Runner - fast det gör ju absolut ingenting.

Pryl: Köpte en ny väckare - igen. Den här gången en Homer Simpson figur som äter donuts och säger bl.a. "but I got up yesterday" när den "ringer". Bara förjävla bäst!

TMB (Trött Man Blir): Såg Tomas Gislasons dokumentär om extremiströrelser och militia i USA - Patrioter. Kändes som om jag satt i kylskåpet när jag såg den - själen frös till. Paranoia, hat, rasism, vapen, våld och rädsla är vardagsmat för miljontals människor av alla färger och sorter. Det värsta är att dom inte är få, dom är inte idioter eller lantlurkar, och dom finns inte bara i redneck country - inte ens bara i USA. Världen är en krutdurk. Vem tappar första tändstickan...?

Sprit: Sommarens picknickvin måste bli en tetra Gredos. Sunkigt oglamoröst men gott som tusan.

Undvik: Att göra saker som strider mot din natur. Det känns i hjärtat om det är rätt eller fel, men du måste lyssna noga - och våga tro på det du hör.

Livet på Peterix planet: Först av allt en liten disclaimer: ta inte det som står här så jävla bokstavligt. Jag använder ironi, krystade aforismer, dåliga skämt och överdrifter på daglig basis. Saker och ting blir lite kuligare då. Dessvärre så glömmer jag ibland att resten av världen inte kommunicerar på samma sätt som jag gör (det här är ju min planet), och jag om någon borde veta vilken kraft ord kan ha - på gott och ont. Allt här är sant, men skruvat. Filtrera...

Hamnade av någon anledning hos tandläkaren för första gången på väääääldigt länge. Vågade inte säga till dem hur länge. Är rädd för att om jag nämnt att jag inte sett en tandläkarstol på bild ens sen slutet av 80-talet så skulle dom "råka" halka med borren in i pannbenet på mig som straff. Därför blev jag inte så lite förvånad när jag fick höra att mina tänder var i perfekt skick och gjorde en gammal tandhygienist tårögd av yrkesglädje. Jag hade minst väntat mig att dom skulle hitta Jimmy Hoffa, Palmevapnet och något gammalt sjunket nazi-guld därinne i kaviteterna. Tydligen finns det någon del av min kropp som fungerar som den ska.

Hade faktiskt ett hål. Det i plånboken efteråt. Jag saknar det gamla Sverige där inget kostade...

Get Together 3 med Scoccofolket. Picknick ute på Djurgården med jordgubbar, vin och en laddad bandare - men som vanligt varken Mauro eller Johan. Blev mycket lyckat. Trevligaste GT hittills. David hade med sig några godsaker i bandaren - både gammalt och nytt. En del av det nya lät mycket bra, men nya plattan dröjer till nästa år.

Det är egentligen emot oddsen att det blir så trevligt som det blir när vi träffas. Att fösa ihop en mailinglista live borde vara förenat med svårigheter. Helst för mig med mina krav på sällskap. Men det funkar hur bra som helst - bara supertrevligt folk. Absolut ingen navelskådarfaktor a´la Star Trek (eller för den delen - KISS) konvent.

Lyckades med att fyllna till rejält också. Äntligen! Har velat göra det länge, men John Blund börjar alltid jävlas med mig efter andra glaset. Men inte den här gången. Blev sådär härligt geggigt rykens. Mådde naturligtvis som om jag injecerat oraffinerad öststatsbensin dagen efter. Säger som Astrid Lindgren: det är skit att bli gammal... Men medan kroppen kändes som gammalt industriavfall så vaknade hjärnan till liv och gick på kreativt högvarv. Kände mig mer levande än vanligt. Måste supa mer...

En gammal alkis började surra med mig när jag stod och väntade på de andra inför GT 3. Han berättade att han gick och tömde slattarna ur vin-tetrorna efter festandet ute på Djurgården. Han hade fått ihop 9 liter dagen innan - blandat vitt & rött... Han hade även pantat PET-flaskor för 900 spänn. Årets återvin(n)are enligt mig. Kan inte låta bli att tycka att den typen av lodare har något charmigt raffinerat över sig. Den konversationen vi hade tyckte jag var roligare och mer givande än 90% av den smörja jag får höra annars av samhällets mer städade medborgare.

Midsommarafton. Sov till ett. Steg upp för att äta sill-lunch och somnade sen om och sov till kvällningen när jag steg upp och såg på skräckfilm. SMS:ade iväg några hälsningar. Ungefär lika asocialt som det var skönt.

Midsommardagen liknade det sommar för första gången. Vi gick ner till gärdet och la oss på en filt och tittade på molnen. För två veckor sen hade jag på mig skinnjackan. Svensk sommar... Hann naturligtvis bränna mig på bara några minuter. Jag är ett malignt melanom waiting to happen.

Det har varit mitt favoritväder några dagar i sträck. Förmiddagar med stekande sol och den sortens tryckande värme som nästan går att ta på, och som sen går över i diaboliska åskväder och R-E-G-N. Har riktigt myst när mullret har skakat om Skogvaktargatan och lyst upp kontoret med blixtar. Eftersom jag och mitt paraply gick skilda vägar i fjol så har jag fått ta mig hem i hällregnet - och jag har älskat varenda minut av det. Det har varit ett varmt sommarregn som kännts mer befriande än jobbigt. Tyvärr har inte min kropp hållit med mig om det. Vaknade redan första dagen efter regnet av att halsen verkade ha ockuperats av ett alkoholiserat bowlingklot av glassplitter, och med en känsla av att ha huvudet nedsänkt i ljummen gröt. En satans jävla sommarförkylning m.a.o. Värsta som finns! Vet inte vad mitt immunförsvar håller på med, men det verkar då inte befinna sig i min kropp för att göra sitt jobb. Det har väl tröttnat på min livsstil och har tagit långsemester och ligger på en strand i Thailand. Det skulle i varje fall jag ha gjort om jag var det...

Stina ringde och hade gjort nya låtar till MAKKARA. Tog det som en spark där bak och började fundera lite på storyn. Upptäckte då att jag är något avskärmad från min humorådra för tillfället. Dom grejer jag har skrivit den senaste tiden skulle få Peter Steele att känna sig obehaglig till mods. Behöver putsa upp ye ole funny bone igen. Behöver inspiration, få kolla in något kul som vrider in kugghjulen i skallen till kulsomfan-läget. Behöver sluta konsumera Henry Rollins och Fight Club och se världen genom goth-filter. Behöver ledigt och få ha lite kul. Behöver S, D & R´n´R. Sen jävlar blir det showtime!!!

Fick ett mail från den belgiska gothkonstnären maYam efter det att jag skrivit i gästboken. Han/hon hade tolkat rätt mycket av sajten trots obefintliga kunskaper i svenska. Fick mig dels att klura på att slänga upp en engelsk version, dels på vilket kommunikationsredskap nätet egentligen är om man bara fattar att använda det på rätt sätt.

Har fått mer respons från okända på sajten: en kille hade läst en miljökrönika och hade vidare frågor. En annan hade läst Gen-vägar och tyckte den var bra. Det rör på sig...

Det ramlade ner ett väntat paket från Steven. Den enda ledtråd han gett mig var "It s so you". Fick humpa upp en hög med pengar i tullavgifter för att huvudtaget få ut det, men det visade det sig vara värt. Det var fyllt med McFarlanes KISS-dockor och massor med Calvin & Hobbes och The Far Side album. Julafton!!! Presenter ska enligt min filosofi ges för att dom hittar sin mottagare - inte för att det råkar vara ett visst datum. Yes - it s so me! Jag har fostrat honom väl.

Fick även mail från honom i Makedonien. Dom får inte hi fiva befolkningen på gatorna från fordonen a´la de allierade i WW2 - en 6-åring hade trillat under hjulen och blivit överkörd. The first casualty of war is the by-standers... Steven kände sig diskriminerad - för att han är vit och för att dom tror att han är gay.

Känns som om jag skulle vilja se ett krig innan jag tar ner skylten. På riktigt. Att se det på tv är som att känna till att det är jävligt kallt på Nordpolen, men man fattar aldrig HUR kallt förrän man väl är där. Take the scales of my eyes...

Vi har väl gått in i andra halvlek som smått på jobbet. Hjorthagens dag blev klimax på vårens race. Jävligt lyckad blev den också. Mycket folk, bra flyt, bra reaktioner. Ibland går det som man vill. Men bara ibland...

Efter det har det mest blivit rapporter, utvärderingar och planering inför hösten. Normala tjänstemannadagar. Luuuungt & skönt efter de senaste månadernas intensiva fältarbete. Har knappt fattat vad jag skulle göra med tiden när jag kommit hem före läggdags. Har mest softat framför en film eller en bok. Så jääääävla skönt att bara slöa.

Har varit kroniskt trött som vanligt. Efter Hjorthagens dag slog tröttheten i taket (botten?). Var tvungen att stanna hemma i sängen i två dagar och sova som om jag hade betalt för det, annars hade min kropp gjort det utan mitt tillstånd. Är seg som Dumle en januarinatt i Kiruna och kraftfull som en dockvagn av balsaträ. Behöver semester - NU!!!!

Men jag kan se den i horisonten. Bara några dagar kvar...

Förutom tröttheten behöver jag semester för att jag känner mig så fantastiskt ointresserad av mitt jobb. Det har blivit för mycket. Dessutom står idealismen, medvetenheten och präktigheten mig upp i halsen. Allting är så jävla PK jämt. Behöver föra en ignorant slackertillvaro ett tag för att ladda upp mitt engagemang.

Hade utvärderings/utvecklingssamtal med Björn här en dag i solen. Första gången i hela mitt liv jag har blivit utsatt för en sån analys av mitt arbete och hur jag utför det. Det var väl... hmm... intressant...?

Visst. Det är säkert jättebra att se tillbaks på vad man gjort, hur man gjorde det, sina styrkor och svagheter och hur man kan förbättra sig själv - men det är bara inte jag. Allt vi pratade om ramlade ut genom öronen fem minuter efteråt när jag gick för att köpa nya plattor. In the words of Popeye: "I´yam wat I´yam" - eller min arbetsfilosofi in the words of Nike: "Just do it!"

There is no past...

Semester snart. Vi beslutade att inte resa längre än vad SL-kortet tar oss under semestern. Känns mycket bra. Ser ingen vits att åka upp till Luleå. Ingen annanstans heller för den delen.

Är trött och less. Less på att vara trött. Trött på att vara less. Och evinnerligt U-T-R-Å-K-A-D.

När jag och Rikard satt och gaggade kommenterade han retrobilderna jag lagt upp med hur jävla kul vi hade då. Att vi alltid var fulla, hade långa perioder av tristess men när vi hade kul hade vi K-U-L. Visst hade vi kul då. För att vi var fulla jämt, för att det inte fanns så mycket att jämföra med, för att livet var enkelt & bekymmerslöst, för att man hade energi i kroppen som ett Duracell batteri och för tusen orsaker till. Men jag måste travestera Fucking Åmål: jag har hellre jävligt kul nu än för 15 år sen...

Har känt mig udda och utanför den senaste tiden. Mer än vanligt. Square peg in a round hole... - snarare som en blåval i en fickplunta med grus. Social kameleont eller missanpassad - vad är skillnaden? Trodde att tonårsproblemen med att vara osynkad med sin omvärld skulle ha vuxit bort till 32 års ålder. Verkar som jag trodde fel...

Under semestern ska jag sno med mig visionsmetoderna från jobbet och hålla min egen personliga visionsverkstad för att ta fram mitt egna handlingsprogram. Sortera ut det jag vill. Komma fram till vilket liv jag vill blicka tillbaks på när jag ligger på långvården. Vilka val jag behövde göra för att få det livet. Det börjar bli hög tid att tänka på sig själv - OCH omsätta det i praktiken.

Det finns en passage i Gods Debris som riktade in sitt hårnålskors på mig:

"There are two types of people in the world, my young friend. One type is people-oriented. When they make conversation it is about people - what people are doing, what someone said, how someone feels. The other type is idea-oriented. When they make conversation they talk about ideas and concepts and objects."

Naturligtvis är jag en idea-oriented person. Människor är måttligt intressanta för mig - idéer och koncept däremot... Tyvärr fortsätter det hela med att IOP:s i regel fungerar dåligt socialt därför att de flesta personer vill prata om sig själva och andra personer och tycker att saker som de inte kan relatera till på ett personligt plan (idéer & koncept) är tråkigt. Yupp! Så är det...

 

 

 

Peterix rekommenderar...

Att läsa: Geek Love av Katherine Dunn. Om David Lynch skulle skriva böcker skulle dom bli så här. En familjekrönika om cirkusmissfoster. Laddad med värme och missbildningar. Bästa jag läst på länge!!!

Det har dykt upp en ny serietidning - Pondus. Tänk er en norsk Ernie fast t.o.m. ännu groteskare. Hur roligt som helst. Kolla in strippen nedan.

Ur högtalarna: Killarna i Creed har förmodligen lyssnat en del på Pearl Jam och Stone Temple Pilots, men va fan - grungen är så ute så att man kan lyssna på den igen utan att skämmas. Human Clay ÄR en bra platta.

Lisa Miskowsky heter en ny svensk rocktjej. Hennes debut är fräsch och cool. Det är nog inte Titiyo som gjort årets svenska rockplatta...

Fik: Herman´s trädgårdscafe är en dold pärla på Fjällgatan/Renstiernas gata bara ett stenkast från Slussen. En underbar utsikt över Stockholm från Söders höjder i en grön, ohipp och avslappnad trädgårdsmiljö. Käket (buffén) är olagligt smarrig och helt vegansk för dom som bryr sig om sånt.

Webbsidor: Gör världen bättre genom att bara lyfta fingret och klicka - Webaid.nu The Hunger site The Rainforest site

Vilken hundras är du? Vilken celeb skulle du matcha? Vilken typ är du? Test i drivor på emode

Citatet: "Meningen med livet? Det måste väl vara att vara lycklig" - Dalai Lama

Seriestripp:

Film: Biosommaren känns lite tunn. De flesta filmerna har inte hunnit hit ännu. Lara Croft är visserligen ascool men Tomb Raider blev ändå rätt tunn. Pearl Harbor tänker jag inte ens se (kanske för att heja på japanerna). Men den överraskande sleepern i sommar är The Gift. Hederlig rysare utan monster eller knivhackande galningar med ändå hur ruggig som helst. Mycket bra. Se den om något.

Eftersom filmsommaren är rätt mager ger det mer att rota i videohyllorna. Almost Famous är en rulle i American Beauty klass. Jävligt sevärd.

På TV: Sommar innebär att tv´n är i stort sett stendöd. Enda trösten är The Simpsons-loopen som går på ZTV mån-torsd. I afton Lantz på TV2 är inte helt fel heller. Men var är alla schyssta sommarfilmer?

TMB (Trött Man Blir): Det finns en ny tidning - $MART. Tänk er en Amelia/Slitz fast om ekonomi. Den handlar i stort om att tjäna pengar, göra karriär, tjäna pengar, fonder, tjäna pengar, aktier, tjäna pengar, göra bra affärer och, tja... tjäna pengar. Jeeezuz H. fucking Christ vad trött man blir! Inte undra på att världen ser ut som den gör när vi fostrar en hel generation till att bara bry sig om stålar och personlig framgång och att den enda personen som betyder något är DU SJÄLV. We´re doooooomed! Typ...

Pryl: Egentligen borde det väl bli eltandborsten. Det känns som att stoppa in en dildo i munnen men rent blir det. Fast shoot´em up gamet Shadow Warrior är mycket roligare. Tänk Duke Nukem 3D fast ninjastyle med Lo Wang. Banzai!

Sprit: En Daquiri i valfri smak är aldrig fel i sommarvärmen. Den bar som inte kan slänga ihop en bra Daquiri är inte värd att besöka. La Habana och La Cucharacha kan det garanterat.

Undvik: Att tänka på jobbet på semestern. Din tid är DIN tid, och den är helig.

Livet på Peterix planet: Först av allt en liten disclaimer: ta inte det som står här så jävla bokstavligt. Jag använder ironi, krystade aforismer, dåliga skämt och överdrifter på daglig basis. Saker och ting blir lite kuligare då. Dessvärre så glömmer jag ibland att resten av världen inte kommunicerar på samma sätt som jag gör (det här är ju min planet), och jag om någon borde veta vilken kraft ord kan ha - på gott och ont. Allt här är sant, men skruvat. Filtrera...

Fick med en text till REPLIK. Det blir delfinal på Klara Soppteater 1 oktober. Känns faktiskt lite blasé. Förra året fick jag ju med två. Och när dom i år ska köra readings vet jag inte hur bra dom framför Vulkangudskulten. Gillar inte att inte ha kontroll över materialet. Det går väl som det går...

Värmebölja över stan. +33 i skuggan. Trodde inte att det kunde bli så hett i Sverige. Svettklibbet gör att man känner sig som ett flugpapper och ökar klädbytesstatistiken till 2-3 gånger/dag. Har omsatt vätska som en bevattningskanal i Sudan. Mina svettkanaler måste gå på amfetamin. Värmen drar ner allt och alla. Man känner sig som trollet Detritus från Discworld som blir dummare när det blir varmare. Men hela stan går i slow motion - och det är definitivt en bra sak. En annan bra sak är att man förlorar aptiten. Har levt på fil och jordgubbar sen hettan kom.

Naturligtvis gick sommaren över till regn och sånt när jag väl började semestern. Skit samma. Bara bättre alibi för att sitta inne och geeka. Men det har hettat till igen titt som tätt. Bättre än förra sommarens syndaflod i alla fall.

Var med om en nära livet upplevelse. Var på konsert igen. Alanis Morissette på Annexet. Gick med David & Stina och några av deras vänner. Det var hett som satan så vi var som urkramade disktrasor hela bunten. Förbandet/duon, som jag redan förträngt namnet på, lät som Bob Dylan fast värre. Startade en ny Plogbillrörelse på stört - smält ned alla munspel och gjut plogbillar av dem. Fred på jorden - direkt!

Men när Alanis gick på försvann alla plågor genom musikens magi. Hennes energi gick in i oss. Allt på scenen kretsade kring henne. Alla andra blev anonyma. Hon såg så liten ut med sitt enormt långa hår, men hennes röst var så mycket större än allting annat där den kvällen. Hon sjöng även med händerna på ett nästan autistiskt sätt. Någon sa att hon gjorde teckenspråk, men jag tror det är hennes variant av Janne Schaffers tunga. Hon var i alla fall otrolig.

Klassiker blandat med en hel del nytt. Kommande plattan verkar lovande. Det blev lite Woodstockfeeling över det hela. Hon nådde ut till oss - och vi nådde fram till henne. Tack o lov var gänget jag var med den typen som ville stå längst fram och dansa och ösa. Jag headbangade för första gången på eoner. Cool!

Publiken bestod av 90% tjejer, och de få killar som var där var medföljande pojkvänner. När You oughta know brakade lös och alla tjejer gick i spinn såg killarna mycket nervösa ut. Jag skrattade gott...

Åkte tidsmaskin till den här konserten också. Till -96. Kom ihåg när jag hörde henne för första gången och trodde det var Dalbello som hade mesat till sig. Kom ihåg när jag och Johanna båda tjingade henne. När Heads over heels beskrev situationen.

Mitt hår - the continuing saga. Hade tänkt bli långhårig igen. Nådde samma längd som -94, men blev mer tjockhårig än långhårig. Mitt hår har verkligen gått upp i vikt de senaste åren (liksom resten av kroppen). Jag ska inte påstå att det är skottsäkert, men med lite hårspray så kan det i varje fall vikariera som cykelhjälm. Bantade ned det lite till en version som inte fick mig att känna mig som Mufasa.

Lunchtid den 11:e sköt jag ut mig från jobbet och in i semesterns förlovade land. Önskar jag kunde säga att jag släppte jobbet där och då - men om sanningen ska fram så var det ute ur mitt huvud redan långt innan. Dåååålig världsräddare, men det skiter jag i.

Firade ledigheten med att varva ner på Aquaria, spela lite Alien 3 på Grönan, se Tomb Raider på Biopalatset och sen åka hem och puffa på en Victor Sinclair som sköljdes ner med en Daquiri. LOVELY!

Har varit en riktig jävla slacker under ledigheten. Bara slappat, sovit till tolv, skitit i allt, glott på tv, spelat shoot ´em up spel, vägrat ansvar och medvetenhet, läst, läst, läst och levt för sekunden. Orgasm för själen - stööööööön!!!!!!!!!!!!

Första veckan gick åt till att vara sjuk. Blev matförgiftad av en Brie. Hur ska man veta att ädelost är dålig när den i vanliga fall är möglig och luktar läskigt? Sen dök en feber upp av någon anledning. Skit samma - bra alibi att ligga kvar i sängen.

Vecka två gjorde vi lite mer. Hängde en del med Tobbis, Tanja och Olivia. Lite picknick, en sväng till Drottningholm, pyjamasparty här, såsa omkring i allmänhet och lite annat. Men flytet med mitt skrivande har överskuggat alla andra semesteraktiviteter. Tangentbordet skriker mitt namn hela tiden.

Har varit kreativare än på väldigt länge. Det hela började i badkaret när helt plötsligt en musa släppte sin laddning i skallen på mig. Mitt nyårslöfte att sätta ihop en sitcom, som hittills bara varit en irriterande fetförstoppning, tog äntligen, äntligen fart. Hittade den bärande idén med karaktärer som känns äkta och lever sitt eget liv. Knepet låg selbföglich i att leta i sig själv. Jag ska då alltid ta mig för långt bort från mina egna erfarenheter, och då får man aldrig någon början. Men den här idén verkar mycket lovande. Lite Beavis & Butthead, Wayne & Garth och Bill & Ted fast på mitt sätt. Har fått ihop grundkonceptet, större delen av första avsnittet och ramarna kring resten. YES! Det rullar!

Efter att sitcomen lossnat kom det mer. Slängde ihop fyra noveller inom en vecka. Två sci-fi storys till Fönstrets novelltävling och två som bara... kom. Idéerna bara sprutar nu. Kan sitta i timmar och bara skriva - och det är hur roligt som helst. Jag vill inte gå tillbaks till jobbet! Det här är mitt kall!

Har även kastat mig in i nya sfärer av skrivandet. Har utmanat Stina Th:s kompis, Kristin, på duell på Stinas gästförfattarsida Röster Utifrån. Har även hoppat på Skriva.net lista. Jag växer som aldrig förr nu. Det pirrar...

Har fixat en engelsk version av sajten. En massa jobb, men det var kul. Orsaken till det är att det börjat ramla in en del folk från andra länder. Har bl.a. fått en "fan" i belgien av alla ställen - Donna. The web works in mysterious ways... Men nu börjar jag fatta potentialen av den här sajten.

Träffade Åsa för första gången på en bra massa år när hon passerade stan på sin hej då Sverige-turné. Hon flyttar ner till Spanien nu för att bo i ett kollektiv där man odlar sin egen mat (frukt) och inte producerar sopor. Coolt vägval i livet! Det var härligt att se henne igen.

En total motpol till hennes umgänge var frisören jag träffade direkt efter som bara pratade om kändisar och hur frisyr, smycken och kläder måste matcha för att locka brudar. Som sagt - vi lever på olika planeter...

Det blev ingen medveten visionsverkstad för mig - det jag har känt och gjort under ledigheten har talat högt och tydligt nog. Jag vet vad jag vill och inte vill. Nu handlar det bara om att sätta hjulen i rullning och förverkliga visionen. But I´m working on it...

Ser inte fram emot transportsträckorna. När man väl har fått smak på sitt rätta kall och sin rätta livsstil blir allt annat onödigt ont som blockerar vägen.

Hörde att Gylling bara gör saker som han tycker är kul. Endast. Allt annat går bort. Vilket geni! DET är min förebild. Allt jag gör ska kännas bra, annars ska det väljas bort. (Att sen omsätta det här i praktiken blir ju en historia för sig...)

Sammanfattat har jag insett det här: jag är inte skapt för lönearbete som innebär att stiga upp, och att jag är ruskigt produktiv när jag följer mitt kall, men att den yttersta meningen med livet är att slacka. Som i det här lilla sedelärande stycket ur Nalle Puh:

"What I like doing best is Nothing," said Christopher Robin.
"How do you do Nothing?" asked Pooh, after he had wondered for a long time.
"Well, it´s when people call out at you just as you´re going off to do it," ´What are you going to do Christopher Robin?´ and you say 'Oh, nothing', and then you go and do it."
"Oh, I see," said Pooh

 

 

 

Peterix tycker och rekommenderar...

Att läsa: Fight Club författaren Chuck Palahniuk har kommit med ett nytt alster - Choke. En historia om sexmissbrukare, fejkade kvävningar och Kristus född på nytt (?) - allt serverat med samma nattsvarta humor som Palahniuk brukar. Asbra! "What would Jesus NOT do?"

Joakim Lindengrens skapelse/alter ego Kapten Stofil är bara för bäst. Grabba en tidning/album och se honom bl.a. rädda Ulf Schenkmanis och Lars-Erik Samuelsson, som hålls gisslan i Nackamasten av utomjordingar, med hjälp av petrifierade Tulo från 1952. X-men, Spiderman och dom andra kan dra något gammalt över sig.

Ur högtalarna: Emily har alltid tjatat om gamla Bauhaus sångaren Peter Murphy, så jag skaffade samlingen Wild Birds. Klart man kan lita på Emily - Murphy var riktigt bra. Lätt 80-taligt men ändå tidlöst. Låter ungefär som om man skakar ihop Bowie med Sisters of Mercy.

Måste pusha för Lisa Miskowsky igen. Plattan bara växer.

Sprit: Testade vinet Mauro bara för att det delar namn med Sveriges bästa artist. Bland det godaste jag hällt ner i strupen på mycket länge. Pris- och drickvärt!

Webbsidor: Den är länkad på fler ställen här på sajten, men den kan inte få nog med uppmärksamhet. Stina Thuresons sajt är inte bara bra för att hon är en vän - hennes egna texter är bra och Röster utifrån för gäster är ett av sveriges bästa textforum just nu. Check it out!

Sugen på att skruva hjärnan med lite filosofi? maYams sida om The Seven Themes in Philosophy är både utmanande och lättillgänglig. Vad vet du egentligen?

Citatet: "Life isn't measured by the breathes you take but by what takes your breath away" - ?

Seriestripp:

Film: Filmsommaren är fortsatt mager. Apornas Planet kunde väl ha varit lite mer Burtonsk. Jurassic Park 3 var kul för att vara en film med en trea i titeln, men inget man inte sett förr. Hösten verkar skojigare. Mycket intressant på ingång...

Läste Blade Runner bibeln Future Noir (är man BR fan är det BOKEN man bara måste läsa - annars är den som bibeln för en ateist) och bara insåg att jag måste se filmen igen. Det var den första DVD jag köpte, och bland de första att komma ut på marknaden. Vad kan jag säga? En av världens bästa filmer helt enkelt! Så VACKER! Den är som en gigantisk lök (nu kommer vi in på de riktigt usla analogierna) - man kan skala av lager efter lager på den filmen, men ändå finns där så oerhört mycket kvar att upptäcka. Läs boken - se filmen! (om du är den typen....)

När vi ändå är inne på DVD - gillar man blodig och skruvad skräck - fixa japanska Evil Dead Trap på import. Äcklig, skruvad, pervers, spännande och så oerhört olik all annan skräck man kan se...

På TV: Inte ett skit. Väntar på höstpremiärerna.

Ovikitiga (?) fakta: Namnet Manhattan kommer från det indianska ordet Manahachtaniek som betyder "Ön där vi alla blir fulla". Kommer troligen från festerna mellan kolonister och indianer.

TMB (Trött Man Blir): Handsfree kanske skonar hjärnan från att kokas av radiovågorna från mobilen, men satanihelvete så osocialt. Hur vet man när någon pratar i nallen eller till en (eller är schizo)? Kan ingen ta fram ett universiellt tecken för "jag pratar i handsfreen". Trött man blir...

Pryl: Fick tag i en skitsnygg mockakavaj/jacka på sommarrean. Äntligen ett riktigt coolt plagg.

Fick dessutom ett massagefotbad med inbyggd pedikyr av morsan. Porr för fötterna!!!

Hurra!: MTV - 20 år i musikens tjänst. Happy birthday!!!

Undvik: Att ta det du gör på för stort allvar. (helst när det gäller jobb) Tänk så här: vem bryr sig om hundra år? Om ett år? Nu?

Livet på Peterix planet: Först av allt en liten disclaimer: ta inte det som står här så jävla bokstavligt. Jag använder ironi, krystade aforismer, dåliga skämt och överdrifter på daglig basis. Saker och ting blir lite kuligare då. Dessvärre så glömmer jag ibland att resten av världen inte kommunicerar på samma sätt som jag gör (det här är ju min planet), och jag om någon borde veta vilken kraft ord kan ha - på gott och ont. Allt här är sant, men skruvat. Filtrera...

Har blivit en sömn-junkie under semestern. Allt som sker i vaket tillstånd är ett hinder för att sova. Det är så underbart att sakta vakna upp under så där en timmes tid och sen bara ligga bland lakanen och känna att man inte behöver stiga upp utan kan ligga kvar där i halvdvala.

Min idealsömn ligger på 10 timmar enligt min senaste undersöking. Mår MYCKET bättre när jag får sova så länge. Det här innebär alltså att jag måste börja lägga mig vid åtta om jag ska få den sömn jag behöver när jag jobbar. Yeah right! Jag tror att jag börjar hitta orsakerna till min bristande livskvalitet...

Har naturligtvis precis börjat återfå livskraften lagomt till semesterns slut. Det tog drygt fyra veckor bara att inleda kroppens återhämtande. Skulle behöva några månader till för att bli mig själv igen. Det tog tre förra året. Fler orsaker...

Och lagomt till ledighetens slut började också orken att ta itu med det här vraket till kropp komma. Den ork som försvinner igen efter två dagars arbete. Bajstypiskt! Skulle verkligen vilja göra något åt den blekfeta medelåldersbulldegen. Är less på att dra omkring på extrakilon och att ha ork som 80-årig alkis. Fler orsaker...

Mamma var här i några dagar. Städade hela lägenheten några varv och tryckte i oss mat som hade kunnat föda hela Ukraina i en månad. Hennes variant av semester...

Kändes först som slöseri med ledig tid, men vi gjorde ändå en del av de där sakerna som inte blev av tidigare - båtturen under broarna, tai chi på Etnografiska, IKEA & Skäris å sånt. Behövde kanske några dagar ifrån datorn.

Det ramlade in en hög med pengar från HTF helt utan förvarning. Ytterligare arvode för Gen-vägar. Jag trodde den var historia, men dom kör den fortfarande. Den skulle ha framförts på toppmötet i Göteborg, men fastnade i kravallerna. Har jag åstadkommit ett bestående verk? Coolt!

Såg en splitterny Land Rover utanför Grand Hotel med dekalen "Born to hunt - forced to work". Fight Club varning...

Har filat vidare på sit-comen (arbetsnamn: Tungsten) men inte med samma intensitet som tidigare. Skyller det på snartslutpåsemestern-ångest, uschjagjobbarigenochärastrött-apati och ett lätt livsstilskrisande. Men den rullar framåt. Blir bara så jävla irriterad när orken sviker mig, när tiden inte räcker till, när jag hamnar framför tv´n apatisk istället för vid tangentbordet kreativ.

Inbjöd EP att bli bollplank och kritiker, men han verkar ha häcken full med Rhode Island för tillfället. Of course. Hoppas han får någon lucka framöver. Skulle behöva honom som bl.a. imaginär chef som kan driva på mig. Behöver det. Någon som ger mig läxor.

Fick ett telefonsamtal från FÖNSTRET. Hade vunnit sci-fi novell tävlingen. I väntan vann. Lustigt, jag tycker Turister är mycket bättre. Var upp på redaktionen för tårta, intervju och fotande. Dom tyckte att mina bidrag var outstanding. Fick en hel del ryggdunk och uppmuntran. Priset blir en weekend på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Nice!

Priset och äran är väl helt okej, men värt mest är ändå kvittot på att jag kan det här. Full pott på första försöket. Oh yes! Motiven att satsa på det här ökar...

Har slängt in en del grejer till Ordfronts debutantnummer. Får se hur det går där...

Skriver vidare på noveller och annat. Nu går det inte att sluta. I´m on a roll!!!

Skaffade egen domain - www.peterixplanet.com Känns mäktigt. Känns mer och mer som min egna planet. Har fått massor med respons från min on-line omgivning. Korresponderar maximalt nu. Den biten bara växer och växer. Kul och stimulerande. Kanske låg djupbandsfaktor, men det är onekligen en extra dimension.

Semesterns slut var att vakna upp ur en underbar dröm till en mindre underbar verklighet. Inte så kul. Har verkligen upptäckt vad min värld består av och hur långt ifrån det är vad jag vill att den ska bestå av. Extremt antiklimax. En hel del ångest.

Rikard tyckte att jag skulle sjukskriva mig ett år för utbrändhet. Ett inte helt oväntat förslag från den mannen. Jag prövade det förra året, även om det bara blev en tre månaders paus, och även om jag fick min styrka och glädje tillbaks då så lärde jag mig uppenbarligen inte ett skit - för nu sitter jag ju här igen - back to zero.

Det är fyra månader kvar. Fyra förmodligen väldigt intensiva månader. Jag får ta dom som jag tar en pendeltågsresa - ett tidslöseri som jag för tillfället inte kommer undan och alltså måste göra det vettigaste utav. Men sen får jag fan skärpa mig så att inte livet blir en lång väntan på "sen".

Är inte helt oväntat som en urkramad disktrasa efter bara någon veckas jobb. Känner mig lika kraftfull som en nyfödd känguru (för er som aldrig sett en nyfödd känguru så är dom stora som en snorkuse, har samma färg och konsistens som en snorkuse och den enda egentliga skillnaden är att snorkusar inte växer upp till två meter långa kängurur). Magen är sur, öm och svullen. Tröttheten förlamar min kropp till ett zombieartat tillstånd. Hjärnan fungerar bara instinktivt. Det finns inte en molekyl i min kropp som inte protesterar mot förlusten av semestertillståndet.

Guuuuuuuud så jag gnäller!

Tanja lyser som en sol över sin producenttjänst åt Rhode Island. Kul. Hon säger att dom har hysteriskt roligt och garvar hela tiden. Jag vill också ha ett jobb som får mig att skratta. Ett jobb som går ut på att ha roligt.

DiLeva sa i en intervju att om han inte följer sitt hjärtas röst mår han fysiskt dåligt. Jag vet vad han menar.

Sommaren håller på att dö. Det är fortfarande varma dagar, men morgnarna är kalla och fuktiga. Luften är annorlunda också, fuktigare, tätare. Snart kommer höstens lukt av föruttnelse. Det är 11 månader till nästa sommar och semester. Det här är den sorgligaste och mest deprimerande tiden på året.

Klampade omkring dyngsur i ett våldsamt spöregn på jakt efter en fungerande bankomat i Gamla stan en ledig dag. Ju blötare mina fötter blev och ju mindre pengar jag kom åt - desto lägre sjönk min glädjenivå. Då stannade jag upp för att verkligen titta på Västerlånggatan. Det var nästan bara asiatiska turister som gick där relativt obesvärat i skyltfönstrens ljus med sina paraplyer. Nästan en exakt scen ur Blade Runner. För en kort stund rämnade verkligheten och jag glömde mina sura fötter.

MTV fyllde 20 år nu i augusti. Minns precis när jag fick den. Nästan exakt tio år sen. Kommer exakt ihåg vilka videos som gick varma då (REM - Losing my religion, Jellyfish - The king is half undressed, Tears for fears - Laid so low, Midge Ure - Cold Heart) . Det var en härlig känsla att inse att jag inte växt ifrån MTV.

Fattade då också att MTV har påverkat världen så otroligt mycket mer än vad Agenda 21 någonsin kommer att göra. Det ligger i nutidsmänniskans natur. Nöje går före verklighet. Däri ligger nyckeln.

En passage i Choke beskrev det här på ett lysande sätt, och kalibrerade min kompass ytterligare. Jag börjar se vägen framför mig...

"By intangibles, she meant the Internet, movies, music, stories, art, rumors, computer programs, anything that isn't real. Virtual realities. Make-believe stuff. The culture.

The unreal is more powerful than the real. Because nothing is as perfect as you can imagine it. Because it's only intangible ideas, concepts, beliefs, fantasies that last.

Stone crumbles. Wood rots. People, well, they die. But things as fragile as a thought, a dream, a legend, they can go on and on.

If you can change the way people think, she said. The way they see themselves. The way they see the world. If you do that, you can change the way people live their lives.

And that's the only lasting thing you can create."

 

 

Peterix tycker och rekommenderar...

Att läsa: Douglas Coupland har äntligen klämt ur sig en ny bok - All Families Are Psychotic. Som alltid är det här det bästa som bara går att läsa. Ovanligt vilda svängar den här gången. MYCKET läsvärt!

Alan F. Alford heter en kille som tror att det döljer sig mer i de gamla skapelsemyterna än vi tror. Han har skrivit tre böcker - Gods of The New Millennium, The Phoenix Solution, When The Gods Came Down. Han tar läsaren på historiska resor bland pyramider, sumererna, azteker, bibelns mytologi och mycket mer. Det är inte helt olikt von Dänikens gamla teorier, men Alford är något mer seriös och tror inte att precis varenda gammal gråsten är ett bevis på forntida besök från rymdvarelser. Oavsett om man läser böckerna som hopdiktade fantasier eller som ett möjligt alternativ till det vi tror att vi vet är det intressant läsning.

Ur högtalarna: Fattar inte hur jag har kunnat missa Sarah McLachlan alla dessa år. Hon är ju hur bra som helst.

Raggade rätt på plattorna med Adrian Smiths hobbygrupp Psycho Motel, och fick återigen bevisat att han är den bästa låtskrivaren i Iron Maiden.

Nya singeln med Lambretta - Bimbo, går rätt varm också nu.

Låttext: Neil Finn - Rest of the day off

Totaly wired and the game is up
I´m under the wire
You carry my heart in the palm of your hand
As the clouds roll in, the party was rained out
Open up to find a man made home
And by four o´clock when the sun came out
We were beside ourselves
Taking the rest of the day off
Lying out the back
Slung in a hammock
Gathering reams of space and time
Two eyes that surrender
The call might come
Fire my anger and spoil the whole thing
It´s not much fun when the pressures on
And your luck has gone
But you squeeze my hand
We´re taking the day off
We like to climb the rock
Before we have lunch
And we´ll turn our back to the whole damn bunch
You find the answer walking the dog
Down the south of Piha, it´s over and done
Not a lot to say when the man calls up
The line goes dead and you´re yesterdays news
I couldn´t care less now I´m here with you
We´re the only ones left and we´re flat on our backs
Taking the rest of the day off
And you find it won´t add up to much
When you´re wrapped in a blanket of stars
With the one you love
Like two shiny dogs
With tho one you love

Webbsidor: McFarlane.com blir bara bättre och bättre. Senaste serien som Clive Barker designat speciellt för McFarlane - Tortured Souls - är sååååååå jävla grym!!! Man blir aldrig för gammal för att leka med dockor...

Snubblade över Svenskfinska församlingen i Sundsvalls webbplats. Garvade så att det värkte i revbenen först, men när jag insåg att det inte var välgjord satir fastnade skrattet i halsen. Det ÄR kul, men också mycket rubbat. Mycket.

Tacka vet jag

 

Citatet: "Det finns ingen väg till lycka - lycka ÄR vägen" - skitgammalt östasiatiskt talesätt

 

Seriestripp:

Film: Äntligen börjar det hända lite saker på bioduken. Shrek är en skrattfest för alla åldrar. Bröderna Grimm vänder sig i sina gravar.

Ring 2 är nu släppt på DVD. Inte riktigt lika bra som ettan, men weird och kuslig.

På TV: En av de mycket få positiva sakerna med hösten är att det startar en massa nya saker på tv. Ny säsong av Parlamentet på 4:an söndagar, nya Simpsons avsnitt på 3:an och repris av säsong 2 av Millennium på 4:an. De dystra nyheterna är att Stargate SG-1 har slutat och att Dag Finn är med i Baren.

TMB (Trött Man Blir): WTC och Pentagon 11/9 - say no more...

Pryl: Ibland är det dom små sakerna - en liten men oerhört välgjord brevöppnare i form att ett Katana. Användbar och vacker.

En lite större sak - Rikard fixade lös en 19 tums skärm från ett konkat IT-bolag. Oj , så STORT allting blev!

Ovviktiga (?) fakta: Människans mest sällsynta fobier är troligen Geniofobi - rädsla för äggskal, Barofobi - rädsla för tyngdkraft, Linonofobi - rädsla för snören, Apeirofobi - rädsla för oändligheten.

Undvik: Att låta hösten ta bort livslusten. Bota med: långa, varma bad, filmer, böcker, boz, te, tårtor, omotiverade fester, vänner, sex, sova, fantasier, köpa nya skivor/kläder, gå på konsert - allt efter smak. Människor kan tyvärr inte gå i ide, så vi får göra det bästa av skiten. NJUT av livet!

Livet på Peterix planet: Först av allt en liten disclaimer: ta inte det som står här så jävla bokstavligt. Jag använder ironi, krystade aforismer, dåliga skämt och överdrifter på daglig basis. Saker och ting blir lite kuligare då. Dessvärre så glömmer jag ibland att resten av världen inte kommunicerar på samma sätt som jag gör (det här är ju min planet), och jag om någon borde veta vilken kraft ord kan ha - på gott och ont. Allt här är sant, men skruvat. Filtrera...

September. Kan bara säga en sak: tråkig har den då inte varit.

Terrordåd, Bokmässan i Göteborg, publisering, radiointervju, fester, GT 4 - och ändå har 90% av min vakna tid gått åt till att jobba...

Satt och gaggade med EP på Tobbis & Tanjas kräftskiva. Då säger han att jag gett honom hans livs största in your face-reality check. Det var en gång för tusen år sen när han och jag stod på Roxyterassen och spånade idéer på fortsättningen på Alien-sagan. Han sa då något i stil med att "varför gör vi egentligen det här när våra idéer ändå aldrig kommer att användas", och jag svarade honom,"Men Erik - man måste ju få drömma." Jag hade glömt det, och jag är glad att han påminde mig - för det är ur våra drömmar vi skapar vår verklighet. Eller åtminstone borde...

I samband med det läste jag ett visdomsord från en etablerad författare: "Professionella författare är amatörer som aldrig slutade".

Trodde att det skulle kännas mer när Fönstret damp ned med min novell med illustrationer till + intervju, men det stannade vid en mild nöjsamhet. Kanske börjar jag bli blasé (BÖRJAR!!!!), men jag tror även att det beror på att jag nått den nivå när ett verk är klart när det är färdigskrivet och min hjärna dumpar det då och hoppar vidare till nästa. Har aldrig varit bra på att suga på karamellen.

Ringar på vattnet effekter från sci-fi novell vinsten: fick en boken Samtal med gud av en dam i Hjorthagen efter att hon läst den. Radio Norrbotten ringde och gjorde en direktsänd intervju. Ingen större adrenalinhöjare, men milstolpe i och med att det var första gången jag blev kallad författare offentligt.

Slängde in grejer till Wahlströms Debut 2002. Lite motvilligt. Tycker inte att det jag gjorde i somras håller längre. Luktar amatör lång väg. Bra! Då utvecklas jag i alla fall.

Det har som väntat inte blivit många ord nedskrivna. Idéerna finns - tiden inte. Frustrerande är bara förnamnet. När orden trycker på och vill ut är det som att vara skitnödig - och den känslan kan nog även ickeskrivande människor relatera till. Det smärtar att hålla emot och man blir helt förstoppad.

Det fanns förr i tiden en gammal avrättningsmetod som kallades quartered. Man band fast den dödsdömde i händer och fötter mellan fyra hästar - sen fick dom dra allt vad dom orkade åt varsitt håll tills offret slets i fyra delar. Jag vet hur det känns. Hinner inte med mina drömmar och ambitioner, är en ständigt frånvarande pojkvän (även när jag är hemma), får inte den sömn jag behöver, hinner inte med de kul sakerna i livet, bla, bla, bla, yadda, yadda... Wow - så modern jag är! Dags att bli omodern tror jag...

Hörde att det finns en site på nätet som säljer religiöst utformade sexleksaker. Krucifixdildos, The Baby Jesus Butt-plug m.m. Ett bevis på att det åtminstone finns någon kvar här i världen som har humor.

Den 11:e september vid tio i tre på eftermiddagen svensk tid flyger några kapade plan in i World Trade Center i NY och i Pentagon och gör småsmulor av alltihop. Vår tid fick på mindre än en halvtimme vårt eget Pearl Harbor.

Bilderna på när planen kraschar in i WTC och när byggnaderna sedan rasar och ödelägger tio kvarter av Manhattan är precis som hämtade ur Independence Day. Verkligheten får helt plötsligt ett oslagbart tittarvärde. Godzilla framstår som en loj kattunge i jämförelse.

Efter det handlar världen BARA om terrordåden. Inget annat. Det är allt som visas på tv. Det är allt som det pratas om i lunchrum och Konsumköer. Varenda Internetsite har någon grej om det. Usama Bin Laden är namnet på allas läppar (fast det inte finns några bevis). Det blir snabbt mediaoverkill när inget nytt händer. Upprepningar. Spekulationer. Gripandet efter nyhetsmässiga halmstrån. T.o.m. Nostradamus fick en revival när det började cirkulera en profetia som passade "väl" in. 2000-talet my ass...

På mindre än en vecka dök den klassiska frågan upp: "Vad gjorde du när det hände?" Jag satt på kontoret och skrev på LIP-ansökan då Maria satt med någon i telefon och sa något om kraschade flygplan på Manhattan. Klockan var bra precis 15.00 - tolv minuter efter att det hänt. Försökte gå in på en massa ställen på nätet, men det var bara SÅ överbelastat. Fick tillslut fram bilderna på CNN. Fattade då att det här inte skulle glömmas i första taget.

Krig snart?

Bokmässan i Göteborg var väl, hmm... bokmässig (?). Trodde att det skulle vara skojigare att spendera två dagar bland BARA böcker och författare, men som med alla andra mässor blir man snabbt mätt. Det blir så snabbt overkill. Men för fan - visst var det en upplevelse.

Köpte inte så många böcker - några fotoböcker från Taschen och en kåserisamling av Kjell Alinge. Nobbade signeringen med Bud Grace. Bud såg trött ut och jag insåg att jag egentligen inte ville ha någon autograf. Tänkte gå på hans seminarium men missade det med två minuter. Bajs! Såg och träffade Pondustecknaren Frode Overli istället.

Fick vinstlunch (svärdfisk!) av Fönstretredaktionen + snyggt vinstbevis och en flaska Champagne. Helt OK. Hotellet gick inte av för hackor heller. Bodde nästan högst upp i "skyskrapan" Gothia Towers med grym utsikt över Götet. Var bokad som VIP-gäst och fick hela paketet med skumpa och rosor och annan lyx på rummet. En livsstil jag gott skulle kunna leva med. Mäktigt.

Kunde inte låta bli att spana efter kapade flygplan på kollisionskurs när jag satt högst upp i skybaren.

Hoovrade i hotelbarerna lite då och då, men det var lite ihåligt. Kändistätt så att det inte gick att nysa utan att smitta ned ett dussin, men till vilken nytta? Kindpussande och småpackade författare är måttligt underhållande. Spenderade mer tid på rummet då betalkanalerna var gratis och ett glas rött i baren gick på närmare en hundring.

Bestående minne: All families are psychotic på X2000 dit och hem.

Blev introducerad till begreppet Vecka 53. 'Men', säger ni då, 'det finns ju ingen vecka 53'. Och det är precis det som är poängen. Om man utropar vecka 53 händer inte det man gör då på riktigt (en del brukar använda det här på utlandsresor, men med den här tekniken blir man geografiskt obunden). Var otrogen, spöa en mes, ta droger, råna en panscho, kör full - gör du det under vecka 53 har det aldrig hänt. Och katolska kyrkan som trodde att dom kommit på världens ursäkt i samband med bikten - HA! HA! Mänsklighetens stora drivkraft är förmodligen att leta kryphål som ursäktar/tillåter syndigt leverne. Att vi bara orkar hålla skenet uppe...

Det där jobbet. Inte helt oväntat har jag komptid till förbannelse efter bara en månad. Vad håller vi egentligen på med som tar sån satans tid av våra liv? När jag försöker blicka tillbaks kommer jag bara ihåg e-post, möten, datastrul, sura människor som skiter fullständigt i det vi gör och ihåliga demokratidrömmar som svävar omkring på rosa drömmoln.

Visionsverkstäderna ser ut att floppa. Jag lyfter inte ett halvt ögonbryn ens. Vem bryr sig? Egentligen? Det finns tre kategorier - den fnuttiga minoritet av strävsamma hyperoptimister som bryr sig och försöker oavsett, dom som har försökt och gett upp pga att den här världen egentligen inte vill ha något demokratiskt inflytande, åsså den absoluta majoriteten som skiter i allt bara dom hinner hem till tv´n - dom som tar den enkla bekväma vägen. Jag förstår dom till 100%.

Om jag ville få total makt över ett samhälle utan att agera diktator eller ta till fascistiska metoder skulle jag styra upp samhället till precis vad det är idag. Ta bort de demokratiska processerna genom att trötta ut och distrahera, uppmuntra maktlöshetskänslan, belöna apati.

Det enda som riktigt förvånade mig är att Maria tappade sugen. Hon som alltid seglar i motvind med flaggan i topp. Jag som cyniker förväntar mig aldrig någonting vettigt från Homo Sapiens, men hon som är en sån idealist...

Whatever. Tiden går. Jag har viktigare mål i livet.

Frågorna att ställa sig är: vad är vitsen? och gör det mig lycklig? Egentligen

Jobbfest/middag hos Ulrika. Björn kommenterade det oväntade i att jag dök upp, efter som jag "brukar banga". Försökte förklara att det finns ett liv utanför jobbet som SKRIKER på uppmärksamhet, och att det inte beror så mycket på sällskapet som det faktum att jag ändå träffar dom på jobbet 90% av min vakna tid. Det är något osunt det där att göra jobbet till en livsstil. Är det bara jag som behöver dra gränser för att få balans?

Gula löv, skinnjacka på, sandalerna långt in i garderoben, rosenkindade hurtigfreaks jagar svamp, sniglar överallt, slöa getingar som promt ska surra i ansiktet, mörkt vid nio och regn-regn-regn-regn-regn. Vissa kallar det höst. Jag kallar det BLEUUURGH!!!!!!!!

Kroppen är hyfsat OK (enligt min måttstock vill säga...). Är trött som satan, men det är ju business as usual. Var visserligen skakig som ett asplöv med abstinens dagen innan Göteborgsresan, men jag tog mitt förnuft tillfånga och stannade hemma för att sova hela dagen, sen var jag OK igen. Sånt där som min kropp får för sig. Det händer då och då att jag känner mig som skapt av spunnet socker. Och då menar jag inte söt...

Nästa år får bli ett sabbatsår. På något sätt...

GT 4 med Scocco-listan. Sent i september. När annars?

Definitivt en Felliniday. Vi möttes på Jimmys Steakhouse. Som vanligt David, Stina och myself. Nygammalt ansikte: Jimmy, helt nya: Tony Murino och Sofia Ögland. Lite folk som vanligt, men trevligt som vanligt. Inga nyheter på Scoccofronten, men David lekte tomte och delade ut signerade singlar.

Hamnade på 51 med David & Stina och vi gick in i en mer privat och invand umgängesform. Det börjar bli Roffe & Emily varning på dom - skyhög hedersknyffelfaktor. Fick ett helt gäng hembrända Sarah McLachlan CD´s, bor nu mer på Davids server, får tycka och tänka om Stinas specialarbete, blir betrodd med hemlisar, grymt trevligt umgänge och tja... dom får mig att känna mig värdefull, utan att det på något sätt sker på deras bekostnad - en egenskap som få människor besitter. D & S - ni är GULD!

När Söderhamnsborna gett upp inför sina tunga ögonlock drog Sofia iväg med mig till någon kändishippt och vippigt ställe (som jag för mitt liv inte kommer ihåg namnet på) på Stureplan. Och det var hur kul som helst. Dels för att Sofia var sånt bra sällskap. Det är onekligen rysk roulette att dra ut i natten med någon man precis mött för första gången i hela sitt liv, men Sofia är skärpt och trevlig. Vi hade bra snack. Observerade och kommenterade. Vi fyllde igen alla tysta hål utan att behöva ta till tomheter. Sen är det ganska lätt att känna sig bekväm, när man som jag - skiter i hur jag uppfattas, och befinner sig på ett ställe där alla har samma uppmärksamhetsångest som fjortisbrudar. Jag orkar inte ens kommentera det där...

Sofias gaypolare Martin föll för mig direkt (jag har uppenbarligen "det" vad det gäller gaytycke - det här händer jämt). Tiggde kindpussar, smekte mitt hår ('veeeem klipper dig') och dränkte mig i komplimanger. Hade fantastiskt roligt åt det. Bögar är verkligen helt underbara att umgås med. Dom bara sprutar livsglädje och fjollighet åt alla håll. Och det är faktiskt en helt annan nivå på smickret - det tar bra. Men när Martin ville hångla fick jag börja markera.

Sofia sa att hon varit in på min sajt tidigare och uppfattat mig som pretantiös, men nu live så var jag det ju inte. Skrattade gott åt det. Det är klart, en miljövän med författarambitioner - om jag hörde mig själv beskrivas på det sättet skulle inte jag heller vilja umgås med mig.

Taxifärden hem var fylld av skitskum sitarmusik som lät som den kom från en annan planet, och måste ha varit den sista taxin i världen som inte tar kort, så jag fick springa upp och tömma spargrisen och betala honom i femkronor.

Som sagt - en Felliniday. Ett skönt avbrott med helt nya och oväntade saker i ett liv som nu känns fyllt med upprepingar.

Läste om Couplands Girlfriend in a coma. Kom direkt ihåg varför den är så viktig för mig. Hela temat om människor, vår utveckling, vad vi har gjort med vår värld - hur civilisationen har tagit ett så stort snedsteg på så kort tid.

För er som inte har läst den så handlar den delvis om 17-åriga Karen som 1979 av misstag får en syn av framtiden och hamnar i en koma som varar till 1997. Det här är ett utdrag ur en konversation hon har med sina vänner om den värld hon nyss har vaknat upp till:

"Okay. You know what, Hamilton? There's a hardness I'm seeing in modern people. Those little moments of goofiness that used to make the day pass seem to have gone. Life's so serious now. Maybe it's just because I'm with an older gang now."

She lifts her scrawny arms and nibbles her finger and the act is a large effort on her part. "I mean, nobody even has hobbies these days. Not that I can see. Husbands and wives both work. Kids are farmed out to schools and video games. Nobody seems to be able to endure simply being by themselves, either - but at the same time they're isolated. People work much more, only to go home and surf the Internet and send e-mail rather than calling or writing a note or visiting each other. They work, watch TV, and sleep.

I see these things. The whole world is only about work: work work work get get get ... racing ahead ... getting sacked from work ... going online ... knowing computer languages ... winning contracts. I mean, it's just not what I would have imagined the world might be if you'd asked me seventeen years ago. People are frazzled and angry, desperate about money, and, at best, indifferent to the future.

"She grabs her breath. "So you ask me how do I feel? I feel lazy. And slow. And antique. And I'm scared of all these machines. I shouldn't be, but I am. I'm not sure I completely like the new world." Hamilton's jaws clench and Karen sees this. "l know you want me to say how great everything is now, but I can't. It's pretty clear to me that life now isn't what it ought to have become."

More mountains and ocean. "I think I know what you mean," Hamilton says. "If you look at the world as a whole, we have to admit life's good here where we live. But in an evil Twilight Zone kind of way there's nothing else to choose.

In the old days there was always a Bohemia or a creative underworld to join if the mainstream life wasn't your bag, or a life of crime, or even religion. And now there's only the System. All other options have evaporated. For most people it's the System or what ... death? There's nothing. There's no way out now."

 

Peterix tycker och rekommenderar...

Att läsa: Anthony Bourdain är kock och författare, och har nu även släppt sin självbiografi Kitchen Confidential. Tänk er Keith Richards som kock, fast snäppet mer dekadent. Det här är en mustigt osande komposition så fylld med sex, drugs, R´n´R och massor med underbar mat att Motley Crue framstår som Frälsningsarmén i jämförelse. LÄS!!!!!!!!!!!!!

Ur högtalarna: Efter hembrända donationer från Stina & David samt Rikard har jag högar av rariteter med Sarah McLachlan och Ozzy att plöja igenom. Mums!

System of A Down - Toxicity rullar på rätt flitigt oxå.

Låttext: Ratata - Drömmar

mina minnen står som ruiner och tiden bara tär
jag måste skilja på det som varit och det som är
och det liv jag lever här
för tiden är den fiende jag flyr
ett skepp på öppna havet som ingen styr
och jag har rest så länge utan att se land
ja en del av dom lever på att minnas
men jag, jag slåss bara för att få finnas

för alla mina drömmar vad blev dom av
jag lär mig leva vidare med det jag har
alla mina drömmar som ingen tycks förstå
jag låtsas att jag glömt dom sen fortsätter jag gå

och du bär på så mycket längtan, jag kan se den i din blick
alla drömmar som du hade och den verklighet som du fick
sanningen är en svår vän att leva med
för han öppnar dina ögon för sånt du inte vill se
men en dag kanske vinden vänder
ja det kommer en ängel och knackar på din dörr

och alla våra drömmar vad blev dom av
vi lär oss leva vidare med det vi har
alla våra drömmar som ingen tycks förstå
vi låtsas att vi glömt dom och sen fortsätter vi gå

Webbsidor: Världen går för fort. Åt helvete för fort. Jag vet det. Du vet det. Men nu börjar motkrafterna komma. Kolla in Tidsverkstaden, Frivillig Enkelhet, Djupbandsbolaget, och den hittills trevligaste planeten efter min - Slowplanet

 

Citatet: "Your body is NOT a temple - it s an amusement park. Enjoy the ride!" - Anthony Bourdain

 

Seriestripp:

 

Film: Jag trodde aldrig att jag skulle klämma ur mig det här, men det verkar som om det är grodätarna som står för det bästa på bioduken i år. De Blodröda Floderna imponerade stort tidigare, och hade jag haft mer tid den här månaden hade jag garanterat sett och skrivit sidan full av kärleksförklaringar till Amelie, men nu hann jag bara med Vargarnas Pakt. Har ingen aning hur jag ska förklara den filmen. Tänk fransk landsbyggd på 1700-talet, Sleepy Hollow intrig, indian som kan kung-fu, vargar, monster, politisk thriller, Monica Belluci i födelsedagsdräkten, och... tja, saker man aldrig kunde vänta sig i en och samma film. Klar Matrixkänsla - "Jag har aldrig sett någonting liknande - jag vill se den igen, NU!". Les Pacte des Loups - Vargarnas Pakt. Cooooooool!!!!

 

På TV: Säsongsstart av Arkiv X. Den håller än. Helst nu när Robert "T-1000" Patrick är med.

Sen har vi ju Robinson - dokusåpornas übermeister. Personlig favorit: 60-åringen från Niemisel (som har snyggare kropp än jag någonsin kommer att få) - inte bara av gamla lokalpatriotiska skäl...

 

TMB (Trött Man Blir): Stod och delade ut flyers under en av våra vanliga jobb T-banekampanjer. En kvinna tog en lapp av mig men gav direkt tillbaks den till Maria som stod bakom mig. Jag tyckte att själva den fysiska manövern såg så kul ut att jag garvade till. Då vänder sig kvinnan om med hat i ögonen och skriker att jag inte ska skratta åt hennes val. Två dagar senare får jag höra att hon ringt upp till big boss Anders och skrikit lite till om mitt "hånskratt". Jag kan ta det. Det håller mig inte vaken om nätterna. Jag har så pass mycket teflonbeläggning att jag bara bryr mig vad folk säger när dom har rätt. Men när ett skratt blir någonting dåligt, då är det illa ställt med den här världen. Om jag gjorde en vurpa och bröt benet och någon garvade åt mig - kul för dom, jag bjuder på det, det finns inte så mycket att skratta åt längre. ALLA skratt är BRA.

Funderar på att bara träffa människor via nätet hädanefter. Verkligheten är inte värd sitt pris. Trött man blir...

 

Pryl: Fick en video med Jason Chan´s Tai Chi for health. Förutom att det är en bra instruktionsfilm är den oerhört meditativ och soft att se på.

 

Ovviktiga (?) fakta: Dag Finn kan suga av sig själv, påstod han en gång...

 

Undvik: Människor som vill regna på din parad. Olycka & missnöje är smittsamt. Spänn upp paraplyet. Ignorera eller lovebomba.

 

Livet på Peterix planet: Först av allt en liten disclaimer: ta inte det som står här så jävla bokstavligt. Jag använder ironi, krystade aforismer, dåliga skämt och överdrifter på daglig basis. Saker och ting blir lite kuligare då. Dessvärre så glömmer jag ibland att resten av världen inte kommunicerar på samma sätt som jag gör (det här är ju min planet), och jag om någon borde veta vilken kraft ord kan ha - på gott och ont. Allt här är sant, men skruvat. Filtrera...

Oktober. Om jag jobbade 90% av min vakna tid förra månaden så kom jag nog upp till 99% den här. Inte mycket övrigt liv att skriva om här alltså.

En riktig skitmånad har den varit oxå. Allt har strulat och jävlats. Jobb, teknik, människor, relationer, ambitioner - allt. Inte ett iota att glädjas över. Men jag vältrar mig i misären med ett svart leende. I don´t fucking care!

REPLIK 2001 - Klara soppteater 1:a oktober. Om förra årets REPLIK kändes lika stort och mäktigt som en blåval i en tändsticksask, så blev årets som en fis i rymden. Hade i stort sett glömt bort hela grejen. Den dominerande tanken i mitt huvud innan var hur skönt det skulle vara att få gå hem och lägga sig. Men jag gick dit och själva tillställningen var bara en skugga av fjolårets evenemang. Ett snabbt avklarat lågbudgetarrangemang. Jag var först ut. Det tog mig tio sekunder att inse att jag inte skulle vinna. Vulkangudskulten blev platt som en pannkaka när den bara lästes upp. Den behöver bra regi och inlevelse för att komma till sin rätt. Juryn valde ut andra texter och jag höll fullständigt med dem. Var inte det minsta besviken när jag åkte hem. Min text har redan bevisat sitt värde i Lage. En vinst i REPLIK hade varken gjort hit eller dit.

Stina Th. jobbar hårt och väl med sin D-uppsats och intervjuar låtmakare så det bara sjunger om det (Mauro, Plura, Irma, Idde, m.fl.). Bidrog med första Irma plattan som researchmaterial. Fick tillbaks den med Irmas egna ord på omslaget: Tack Peter. Pirrigt i min fan-själ... Hade det varit för 10 år sen hade jag gått i spinn.

Stina fick mig också att ligga på golvet i skrattparoxysmer i fem minuter när jag fick det här mailet av henne: (fotnot: vi har haft uppe våra webbplatser ungefär lika länge - hennes räknare står på drygt 7000, jämför sen med min...)

Sitter precis och kollar loggarna på min hemsida, där kan jag även se hur folk har hittat till mig via sökmotorer... blev något förvånad när jag såg att de flesta trillat in genom att söka på "nakna kändisar", inte fan har jag några nakna kändisar på min site. Fattade inte hur det kom sig, tills jag själv sökte på nakna kändisar och fick upp en av dina texter där du skriver "Bilder på nakna kändisar är mycket populärt på Internet. Det blir vanligare att någon frågar efter..." =D Komiskt att de flesta sökningarna kommer via det du skriver om! Tack för alla träffar du för till min sida pga dessa två ord i samma mening.

Har jagat min svans värre än vanligt den här månaden. Det är helt sjukt. Inte helt oväntat gav det otrevliga effekter på familjelivet. Lyckades "hinna" prata ut om det iaf. Jag önskar jag hade ett bra svar på varför det blir så här stressigt och splittrat. Och det har jag nog nu...

Tre dagar i mitten av månaden åkte jag, Maria, Anna, Ulrika samt Nic och Annika från Hägersten, till Bråtadal i Halland för anti-stress kursen Våga Välja.

Vi började hårt på måndagskvällen med att gå sista milen till gården i höstmörkret. Det var helt fanatastiskt!!!! Att bara omges av mörkret och naturens egna ljud och bara ha sin egen kropp att lita på för att ta sig fram.

När vi kom fram till kulturgården på Bråtadal åt vi kvällsmat, drack vin och dråsade ner i de sköna gamla sofforna i sällskapsrummet. Det satte tonen för resten av veckan.

Själva kursen var en blandning av naturupplevelser och djupdykningar in i sig själv.

Halland är vackert. Jag har ett neutralt förhållande till naturen - varken love eller bore (även om det senare väger en aning tyngre - hellre krogen än skogen...), men nu kändes den bra. Liselotte berättade att den är det enda stabila och livfulla vi har kvar i en orolig värld. Därför läker den våra själar så bra. Den kanske inte läkte min själ, men den stängde definitivt ute bruset som gör det svårt att tänka.

Själva gården på Bråtadal hade också hög brusreduktion. Inredd i 40-tals stil - även multimediamässigt. Den mest avancerade teknologin var en urgammal rörradio. Levde utan dator, e-mail, tv, nyheter och annan high-tech i tre dagar utan att ens sakna det. Men när jag skulle börja få ner kreativa uttryck och bara hade papper och penna så gick det trögt. VILL leva med dator. Okej, jag saknade att kolla mailen oxå...

Förutom naturpromenaderna mycket tid för eftertanke. För mig, och de flesta andra, handlade det mer om tydliggörande och bekräftelse än aha-upplevelser. Finslipade min vision om mitt liv.

Vision: satsa hårt på skrivandet, en soft livsstil med mycket sömn och livsnjutande, mål: rädda världen, verktyg: ord & prat & media. Åsså en massa andra detaljer förstås.

Hinder: förutom en helt galen och fartblind värld - mitt personlighetsdrag att försöka vara allt och alla till viljes. Jag har alla förutsättningar, men klarar inte av att hålla min linje när den kommer på minsta möjliga mesiga kollisionskurs. Jag måste döda min konflikträdsla och lära mig att stå för min vision och mig själv, även om det innebär splittrade viljor. Går igen i allt i mitt liv.

Krystad analogi: jag har målat in mig i ett hörn. Jag måste gå över den ömtåliga färgen för att komma någonstans.

Kände mig målmedveten och stålryggad när vi åkte hem. Hoppas att det sitter i...

Jobbet har dominerats av visionsverkstäderna. Planerande, genomförande och uppföljning tar SÅ jävla mycket tid. Jobbar alla kvällar och lördagar. Är det värt det? Tja, det kommer bara ca 10% av beräknade besökare, men dom som kommer har BRA idéer. Det är hyfsat givande, men alldeles för tidsödande.

Inte helt förvånande är de dominerande frågorna demokratiskt inflytande och stress. Glad att folk vill ändra på vår tidsanda. Men majoriteten skiter ju ändå i vad vi gör. Dom har inte tid eller ork att bry sig. Surprise...

Rikard brukar ringa mig på jobbet och snacka skit i flera timmar. Skit = Ozzy, AC/DC, vapen, nätet, film, supa, bajshumor och mycket annat. Mycket uppskattat avbrott bland all pk. Jag blir så jäkla less på rädda världen snacket ibland. Hur rättrådigt det än är så är det rätt boring i längden.

Diplomet som bekräftar mitt novellpris sitter ovanför datorn och ger mig kroniskt dåligt samvete över att jag inte hinner skriva. F-R-U-S-T-R-E-R-A-N-D-E. Och då har jag inte ens börjat gnälla om hur tidsbristen påverkar min tid och omtanke för närstående...

Upptäckte kopplingen mellan hur mina texter blir om jag jobbar arslet av mig eller är ledig. När jag var arbetslös i Luleå: skrev mängder av roliga sketcher, hit och tokjobba i Skärholmen: skrev i stort sett inget alls, jobbslit i Hjorthagen: skriver men mycket mörka och humorlösa saker, semester: började jobba på rolig sit-com. Aha...

00-talets ord (?): empatislitage.

Fyllde Jesus när vi var i Halland. Firade med att hinka vin med kollegorna och röka under en stjärnklar himmel. Somnade tidigt. Fick en SMS-tårta av älsklingen. De flesta hyllningarna kom från mina webbvänner. Massor av e-cards från Karen, Dina, Stina Th., Krickelin och Donna. Donna skickade t.o.m. ett gammal hederligt IRL kort från Belgien.

Nu är jag 33. Reaktion? Nada! Kroppen är fortfarande 80, men hjärnan 20.

Min korrespondens är inne på en all time high. Skiver som satan med en massa folk runt på klotet. Donna i Belgien har nu mer sällskap av Karen i Kanada och Dina i Kalifornien. På något sätt är dom mina bästa vänner just nu. Åtminstone dom jag har tätast och närmast kontakt med. Trodde inte att man kom så nära via webben. Gillar dom skarpt.

Tog en fika med Tobbis på Cookbook café. Tjejen i kassan undrar då om det är jag som har skrivit om dem på min site. Tänker så att det knakar - "Har jag det? Vad fan skrev jag? Ska jag springa nu?". Men jag kom snabbt ihåg att jag höjde stället till skyarna, men i ordalag som kanske inte alltid är så lätta att tolka. Fick dessutom adressen fel. Så nu rätar jag ut det: Cookbook café är ett toppenställe, otrendigt och halvtomt är positiva omdömen och det ligger inte på Kungstensgatan utan på Birger Jarlsgatan. Så.

Shit! Glömmer ibland att det faktiskt är folk som läser det här. +800 träffar hittills. 1000 innan årets slut?

Hösten har inte varit så jävlig som väntat. Betydligt torrare än förra årets, och ganska långsam i sitt förfall. När vi var i Halland kunde man stå ute i t-shirt, om än bara i fem minuter, utan att frysa. I Luleå brukar första snön komma de dagarna. Men när jag sitter på mitt kontor och ser ut på kastanjen utanför fönstret som håller på med att strippa av sig sina gula och röda löv - då känns det som det var igår jag såg knopparna slå ut i grönska.

En flock av 100-tals flyttfåglar utför, som ett enda väsen, en gemensam luftbalett ovanför Flemingsbergs station. Fågelmolnet bildar abstrakta mönster i perfekt harmoni och synkronicitet. Krockar dom aldrig? Finns det inga klantskallar i djurvärlden? Är det vi människor som har ensamrätt på dom?

Håller på att fasa ut Prozacen. Har inte märkt något hittills.

Magkatarren gjorde en liten comeback. Med tillhörande utslag.

Åkte till Bjästa några dagar. Mer Anna-Karins resa än min. Jag kan lätt räkna upp några hundra andra saker som kommer före på min prio-lista, men det var väl också hela vitsen med att åka dit. Enda sättet att kunna umgås med mig utan att jag fladdrar iväg är att ta mig ifrån det jag brukar snöa in mig på. Och på så sätt blev det väl en semester från mitt eget liv.

Blev lätt nervös av allt familjeliv. För mycket ljud, för mycket gemenskap och för lite tid för mig själv. Så social är jag, ensambarn som jag är. Men det fanns en dator där så jag fick lite skrivet.

Sista kvällen innan vi åkte hem igen var det en man som varvade upp sin bil på kajkanten utanför köksfönstret och blåste sen rakt ut i vattnet. Dom sa att han vinkade adjö medan bilen sjönk. Missade hela showen för jag låg och läste Lucky Luke.

Helgen efter Halland var jag gräsänkling. Satt och scannade bilder, byggde på sajten, skrev, läste och gjorde MASSOR av annat i stort sett dygnet runt. Samtidigt. Fattar inte dom som står handfallna när dom blir arbetslösa.

Kom ihåg min egen tid som arbetslös i Luleå. Steg upp vid elva efter tio timmars skön sömn. Läste lite. Gick till biblioteket och fyllde hjärnan och själen. Promenerade runt. Tittade på konst. Gick till badhuset och simmade en timme eller två och relaxade ordentligt efteråt. Käkade middag hos morsan då och då - i lugn och ro. Såg filmer. Satt och skrev på nätterna. Målade ibland. Ett nästan perfekt liv. Saknar det. Saknar den rytmen och den tillgången till tid.

Till sist, visdom från Puh:

 

 

 

Peterix tycker och rekommenderar...

Att läsa: Egentligen finns det bara en bok att läsa nu när 19 december närmar sig, men utöver LOTR så är Money or your life - transforming your relationship with money and achieving financial independence av Joe Dominguez & Vicki Robin mycket läsvärd. Bryt dig loss ur konsument vansinnet, var snäll mot planeten och upptäck livets andra värden, och tjäna pengar på det.

Ur högtalarna: Har haft Neil Finns soloplatta One Nil gåendes i två månader nu. Den kändes OK i början, men den blir bara bättre och bättre. Att Wendy & Lisa är med och skriver & kompar gör inte saken sämre. Plötsligt är saknaden efter Crowded House inte så stor längre.

Undergångsmänniskorna i Killing Joke har släppt en liveplatta från -85 turnén - ...no way out but forward go. Som om inte det vore bra nog så följer det med en bonus cd med hela konserten i QT.

Låttext: Sarah McLachlan - Do what I have to do

what ravages of spirit
conjured this temptuous rage
created you a monster
broken by the rule of love
and fate has led you through it
you do what you have to do
and fate has led you through it
you do what you do
I had the sense to recognize
that I don't know how to let you go

every moment marked
with apparitions of your soul
however swiftly moving
I'm trying to escape this desire
the yearning to be near you
I do what I have to do
the yearning to be near you
I do what I have to do
and I had the sense to recognize
that I don't know how to let you go
I don't know how to let you go

a glowing ember burning hot, burning slow
deep within I'm shaken
by the violence of existing
for only you
I know I can't be with you
I do what I have to do
I know I can't be with you
I do what I have to do
I know I can't be with you
I do what I have to do
and I had the sense to recognize
that I don't know how to let you go
but I don't know how to let you go
I don't know how to let you go.

Webbsidor: Kolla in virtuella utställningar av de riktigt coola & stora namnen så som Giger, De Es, Brauer, Di Maccio, Weber m.fl. på

 

Citatet: "Om man är väldigt stark måste man vara väldigt snäll" - Pippi Långstrump

Seriestripp:

Film: Det blev tredje gången gillt för fransmännen i år, precis som jag misstänkte. Efter De blodröda floderna och Vargarnas pakt kom nu kronan på verket - Amelie. Belive the hype! Den ÄR så bra som det sägs. Nej, bättre! Ska inte ens försöka förklara vad den handlar om, gå bara och se den och bli lycklig!

 

Livet på Peterix planet: Först av allt en liten disclaimer: ta inte det som står här så jävla bokstavligt. Jag använder ironi, krystade aforismer, dåliga skämt och överdrifter på daglig basis. Saker och ting blir lite kuligare då. Dessvärre så glömmer jag ibland att resten av världen inte kommunicerar på samma sätt som jag gör (det här är ju min planet), och jag om någon borde veta vilken kraft ord kan ha - på gott och ont. Allt här är sant, men skruvat. Filtrera...

Pga omfattande trassel av privat karaktär är den här upplagan av Livet... svårt nedbantad. Det är lite fel läge just nu att skriva om allt som pågår i mitt liv. Återkommer senare med fyllig uppdatering. Kanske.

Sorry...

Fick ett oväntat telefonsamtal från REPLIK. Hade gått vidare ändå. Fick jurypriset och får vara med och tävla på finalen 10 dec på Södra teatern. Hepp!

Första snön i mitten av månaden. Den stannade inte länge, men sänkte mitt humör rejält ändå. Det är kallt och blåsigt och mörkt. HATAR den här tiden på året.

Jobbet. Det har inte lämnat några större spår i mitt medvetande. Är så oerhört less på upprepningarna i Hjorthagen. Ingenting nytt. Ingen stimulans. Rundabordssamtalet blev antiklimax. Gnäll och inget konkret. Dom som vill något har inte en chans.

Tänker inte särskilt mycket på den biten av mitt liv. Den finns, den finns till stora delar, men lämnar inga spår. Jo, den tröttar ut mig något så oerhört. Är så fruktansvärt utmattad. Har bara gett och gett utan att få något tillbaks.

Köpte Judas Priests Unleashed in the east som remastrad CD. Kom sen ihåg att det var den första platta jag köpte för mina egna pengar för över 20 år sen. Gillar den fortfarande lika mycket. Är väldigt glad för att den delen av mitt liv inte har ändrats.

Sarah McLachlan sjunger soundtracket till mitt liv just nu. Hon kom vid rätt tillfälle. En milstope...

Steven har muckat från armén och Kosovo nu. Delade med mig av mina aktuella tankar och fick ett både oväntat och generöst erbjudande som svar. Men tiden får utvisa om jag kan utnyttja det.

Han hade ett nytt motto som jag gillar skarpt: "If it ain´t self improvment - it´s masturbation", dvs allt som du gör som inte får dig att växa som människa är lika meningsfyllt som att sitta och runka framför datorn. Gotta give him that...

Kan verkligen inte skriva här just nu. Det är för mycket kaos och mycket som inte är moget för att hamna här. Beklagar. Se det så här, ungefär precis ALLT i mitt liv är i förändring just nu, så nästa Livet... kan bli en mycket intressant läsning...