Toppar, bottnar och kommentarer...

Årets bok: Chuck Palahniuk levererade sin svartaste, roligaste och mest provokativa bok hittills med Haunted - en hybrid mellan roman och novellsamling. Inget för kräsmagade eller de som inte klarar nattsvart cynism, men jävlar i min lilla låda vilken läsupplevelse!

Årets platta: Mauro Scocco befinner sig i en klar uppåtkurva. Förra plattan Beat Hotel var mycket bra, men Herr Jimsons Äventyr är bättre. Pure firstclass Scocco med en angenäm doft av Ratata och 80-tal.

På metalfronten har det varit tufft att hitta en favorit. Starka plattor från NIN, Judas Priest, Rammstein, Foo Fighters, Disturbed m.fl. Men ska jag utse en segrare så blir det Soilwork. Stabbing the drama visar att Helsingborgsgrabbarna är på väg att bli riktigt stora.

Årets coverplatta: Rick Springfield gick in i studion och spelade in de låtar han önskade att han skrivit själv. Resultatet - The day after yesterday - är en orgie i gamla 80-talsklassiker. Broken wings, Human, Life in a northern town, Under the milkyway och många fler pånyttföds i lysande versioner. Great!

Årets krönikör: Mathias Evanne

Årets retro: 80-talet har länge puttrat i nostalgiträsket, och under 2005 blev comebacken ett faktum. 80-talsnatt på SVT, massor med "Best of the 80´s" samlingar (fast jag har digitaliserat vinylhögen och gjort mina egna samlingsplattor, och är nu uppe i ca 20 volymer), 80-talsband efter 80-talsband återförenas och gör comeback (Simple Minds, Tears for Fears, Duran Duran, Judas Priest, Rick Springfield, Peter Murphy mfl.), kundradion på Hemköp spelar bara klassiker från 80-talet, den eminenta webradion 80s spelar bara svenska 80-talslåtar osv. Det är bara modet som hållit sig lugnt. Personligen är jag skräckblandat förtjust. Jag älskar det årtiondet, och inte bara av nostalgiska skäl. Musiken var helschysst och håller förvånansvärt bra än, och jag gillade all neon, flärd, drinkarna och det överdrivet glammiga och pompösa. Det tråkiga är bara att det brukar bli så fel så fel när marknadskrafterna försöker driva nostalgin. Orsaken till att jag gör min egna samlingar är att de från skivbolagen banne mig inte representerar mitt 80-tal. Får väl se hur länge det här håller i...

Årets låtar:

Def Leppard – Waterloo sunset
Diana Krall – Narrow daylight
Duran Duran – Finest hour
Tori Amos – Parasol
Lambretta – The fight
Judas Priest – Worth fighting for
Soilwork – Nerve
Kent – Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Apocalyptica – Wie weit
Sarah Bettens – She says
Laleh – Live tomorrow
NIN – Only
Life of Agony – Love to let you down
Robyn – Be mine
Bif Naked – Nothing else matters
Jessica Folcker – Du kunde ha varit med mig
System of A down – B.Y.O.B.
Foo Fighters – On the mend
Jann Arden – Where no one knows me
Rick Springfield – Life in a northern town
Peter Murphy – Breaking no ones heaven
Tommy Lee – Good times
Disturbed – Overburdened
Mauro Scocco – Nånting fattas
David Gray – Alibi
Simple Minds – Stay visible
Marion Raven – Surfing the sun
Rammstein – Stirb nicht vor mir
Robbie Williams – Ghosts
A-ha – Cozy prisons
Stina Tyskling – Mistel

Årets TV: Mest geniala, spännande, mystiska, välgjorda och nyskapande sen Arkiv X - LOST.

Hedersomnämnande till Deadwood. Annorlunda och äkta westerndrama med brilliant dialog löjligt bra skådisar.

Årets community:

Årets nytillskott: Det har varit babyboom under 2005. Det har fötts barn till höger och vänster. T.o.m. den eviga ungkarlen Mauro Scocco har blivit förälder. Här är ett urval av de som önskats välkomna till världen under året (päron inom parentes):
Emilia (Sarah & Roger)
Conrad (Mörs & Lena)
Lava & Vide (David J. & Stina)
Harry (Aki & Sofie)
…och många, många fler

Årets fik: Patisserie S:t Gertrud, Malmö (de kommer att vinna varje år, blir bara bättre och bättre).

Årets konsert: De har växt mil sen jag såg dem på scen sist - Soilwork regerade på KB.

Årets förlag: Bokförlaget DN, för att de hade den goda smaken att ge mig ett kontrakt.

Krokodille förlag som god tvåa (kvalar även in under kategorin "Årets äventyr").

Årets pryl: för en musikjunkie som undertecknad har mp3-spelaren blivit en oumbärlig accessoar.

Årets film: Wallace & Gromit in The Curse of The Wererabbit

2005 sammanfattat:

När folk frågar hur mitt 2005 var så måste jag svara: ”umm… minns fan inte”. Det beror inte på någon släng av Alzheimers, utan snarare på att det hänt så mycket och i så hög hastighet att hjärnan inte hunnit smälta eller utvärdera upplevelserna utan istället sorterat dem som ”Namnlöst dokument 1”, ”Namnlöst dokument 2”, osv.
Men det här vet jag:

• När året började var jag trött, ledsen och förtvivlad och trodde att mitt försök att försörja mig på skrivandet hade nått vägs ände och att det var dags att bita i det sura äpplet och börja leta jobb som lagerarbetare på ICA, alternativt mänsklig försökskanin åt Astra.
  
• När jag deppade som mest över det här kastade Bokförlaget DN ivrigt ett kontrakt på mig, och jag accepterade det utan större invändningar och blev glad igen. Och att det blev den symboliska starten på en karriärsvändning som under året inneburit att allt fler velat köpa mina grejer.
  
• Att ett färdigt bokmanus på inga sätt klarar sig undan ännu mer arbete när ett förlag fått det i klorna. Manuset har kommit tillbaks som en bumerang varje gång jag trott det var klart. Förutom innehåll ska ju en bok ha omslag, baksidestext, säljtext, författarfoto, författarpresentation, källförteckning, typsnitt, redigeras, redigeras igen, illustreras, korrekturläsas, sättas, promotas etc. …var ju less på boken redan när den var ”klar” hösten 2004.
  
• Att det inte var den enda boken jag gjorde i år. Jenny blev inblandad med några kontorsgrannar som skulle kränga blinkande golfbollar och ville ha något mer att sälja, typ en kul bok om golf. Snart var även jag insyltad i det projektet, och innan jag ens hunnit fatta det hade vi även ett förlag ihop – Krokodille Förlag. Och på rekordtiden sex veckor en bok klar – Golfarens ABC.
  
• Att jag läst betydligt fler nummer av svensk Golf än jag velat.
  
• Att det är självmord att både vara författare och förläggare samtidigt. Efter att ha suttit på bokmässan i Göteborg och parallellt krängt golfböcker, pratat med tryckerier, signerat böcker, redigerat min andra bok, filat på illustrationsmanus, skrivit på ett julshowsuppdrag och lite annat insåg både jag och Jenny att vi skulle slita ihjäl oss om vi fortsatte med de här parallella karriärerna, och klev ur själva förläggarrollen i Krokodille. Men Anna & Ola är för roliga lekkamrater för att ta adjö av, så vi klurar på nya sätt att busa ihop.
  
• Att jag har lekt coach/konsult i stå-uppsvängen, med ömsom gråa hår och ömsom glada erfarenheter som resultat.
  
• Att ju mindre tid jag har över åt att skriva till Nya Söndagsnisse Strix – desto mer material får jag med.
  
• Att floating är förjävla skönt.
  
• Att jag ägnade några veckor i sommar till att vila upp mig, och kände mig både pigg och stark där ett tag, innan den kaosfyllda hösten kom och slet ut mig igen.
  
• Att det sociala livet har gått på sparlåga under 2005, men att jag trots allt hunnit upp till Sthlm några svängar, även varit upp en sväng till Luleå, träffat flera gamla goda vänner, kollat upp min gudson med jämna mellanrum. Men stress och trötthet snor inte bara tid och ork – man blir en smula introvert också. Vill hellre sitta framför tv´n än vara ute bland folk.
  
• Att det inte finns någon bortre gräns för hur mycket man kan sova när man är slutkörd.
  
• Att man sover mycket bättre när man vet hur man ska betala hyran nästa månad.
  
• Att 2005 var året det vände.

Tbax