Toppar, bottnar och kommentarer...

Årets bok fiction: Bret Easton Ellis slängde in sig själv som huvudperson, blandade påhitt & sanning huller om buller och frontalkrockade genrerna familjedrama och skräck i Lunar Park. Resultatet blev skitbra.

Årets bok fakta: Satirgänget bakom The Daily Show with Jon Stewart gjorde en egen lärobok i amerikansk historia - America (The Book). Roligare och smartare än så blir det inte...

Årets platta: Med i snitt ca 5 års mellanrum drabbas jag av artist på ett sätt så att jag blir helt tagen över hur jävla bra det är, inte lyssnar på något annat i flera veckor och bara dyrkar varenda liten ton. Det var ett tag sen sist det hände, men så kom Imogen Heap och förändrade min musikvärld. Som en blandning mellan Björk/Annie Lennox/Tori Amos ser Immi ut precis som hon låter - färgstark, vacker och udda. Kan verkligen en enda människa härbärga så mycket talang? Hennes Speak for yourself har gått varm sen början av året, och det verkar vara helt omöjligt att nöta ut låtarna. Det är bara så bra, så bra, så bra, så bra! Hur kan man värja sig mot odödliga sånger som Goodnight and go, Hide & Seek, Just for now och Speeding cars?

Årets metalplatta: På metalfronten verkade det länge som om Black Label Society skulle ta hem guldmedaljen med sitt superba nya album Shot to hell. Men så släppte Killswitch Engage sin As daylight dies mot slutet av året där de blandar råös och melodier på ett sätt jag inte hört sen Soilwork. Fantastiskt band och lika fantastisk platta.

Årets låtar:

Imogen Heap – Goodnight and go
Queensrÿche – The chase
Kamelot – March of Mephisto
Alanis Morissette – Wunderkind
Himsa – Wither
Venom – House of pain
Mauro Scocco – Jag måste bort från dig
Nelly Furtado – All good things (come to an end)
Scritti Politti – Locked
Slayer – Jihad
Motorhead – God was never on your side
Black Label Society – The last goodbye
Lisa Miskovsky – Acceptable losses
Enter The Hunt – One
Bo Kaspers Orkester – En dag att bli kär på
Audioslave – Moth
Lamb of God – Red Neck
Lloyd Cole – How wrong can you be
Killswitch Engage – My curse
Sarah McLachlan – River
Charlotte Martin – Stromata
Ana Johnsson – Break through time

Årets snyggaste: Ryan Obermeyer

Årets webb: I princip alla musikvideos som gjorts, gamla reklamfilmer, roliga hemvideos, tv-inslag, liveklipp, kortfilmer och saker som trotsar all beskrivning - YouTube är det bästa som hänt webben sen Google.

Fotocommunityt flickr är inte att leka med heller. Skitsnygga grejer!

Årets pin-up: Silver Canvas

Årets TV: Så länge LOST fortsätter kommer den att vara det bästa som finns att se. Så är det bara.
Men det finns en komediserie som verkligen förtjänar ett hedersomnämnande – My Name Is Earl. Blandar högt och lågt men alltid med stora mängder värme & hjärta utan minsta lilla sliskighet.

Årets glass: Dolce Sicilias hemgjorda ekologiska gelato är to die for! Fantastiska smaker som lever kvar i munnen lääääääääääänge.

Årets mest hatade trend: Dödskallar på precis jävla allting. Som hårdrockare svider det att se sina subkulturattribut kidnappas och sättas på barnkläderna i Ellos. What´s next - Paris Hilton med ett strasspentagram inspikat i pannan..?

Årets fik: Patisserie S:t Gertrud, Malmö (de kommer att vinna varje år, blir bara bättre och bättre). Den champagnefrukost de börjat med under året är njutning på mycket hög nivå.

Årets konsert: Thine Eyes Bleed, Lamb of God, Children of Bodom, In Flames och Slayer manglade fram över sex timmar metal när Unholy Alliance pt 2 - preaching for the perverted stannade till i Malmö.

Årets pryl: Min gamla IXUS fick gå i pension efter att ha uppnått närkontakt av 3:e graden med gatstenarna i Visby, men ersättaren - PowerShot S3 IS - fick mig snabbt att glömma sorgen. 12X zoom, ISO 800, bildstabilisator, supermacro på 0 cm, motivprogram till vansinne, manuella inställningar och annat smaskigt gör det här till en glad amatörfotografs våta dröm (...om man räknar bort systemarna vill säga).

Årets foto: Invigde min nya kamera under en metalkväll på Malmöfestivalen och lyckades fånga Darkanes gitarrist i en grym posé med helt rätt ljus.

Årets film: Alan Moores geniala serieroman hade varit så lätt att sabba när den filmades, men bröderna Washowski lyckades förse V for Vendetta med såväl hjärta och hjärna som politiskt budskap och action. Samhällskritik och underhållning i ett mycket lyckat äktenskap. "People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people"

2006 sammanfattat:

Under 2006 har jag:

…sett Ill Niño, Daniel Lanois, Paradise Lost, Pennywise, Darkane, Slayer, In Flames, Children of Bodom, Lamb of God och Thine Eyes Bleed live.

…blivit stolt pappa åt min bok På Y-fronten Intet Nytt, som landade på bokdiskarna på självaste kvinnodagen – 8 mars. Hittills har den sålt ¾ av första upplagan (vilket enligt förlaget är bra – själv hade jag nog hoppats kränga mer, men the fat lady har inte sjungit än…), retat upp några men glatt betydligt fler, till min förvåning fått betydligt fler positiva recensioner än negativa (när en recensent ville använda mig till avel för att få fram en ny stam jämställda svenska män samt skapa en ny kyrka med min bok som bibel insåg jag att det faktiskt finns sådant som för positiva recensioner), boostat min karriär rejält, blivit kurslitteratur på Örebro universitet, räddat förhållanden, återskapat kontakten med long lost friends och mycket, mycket, mycket mer. Själv är jag dyngless på den och har hela året längtat efter att få skriva något nytt och annorlunda.

…introducerat Melodifestivalen för några New York-bor, som mycket träffande kommenterade Carola med: ”Isn´t she one of the Romulans from Star Trek?”

…lovat mig själv att mina buzzwords under året skulle vara ”Oengagerad” och ”Lat” samt att jag skulle vara en semesternarkoman. Som vanligt sket det sig rejält. Det blev den gamla vanliga visan – slita, knega, vara med överallt, hitta på en massa, stressa runt, ha för stora ambitoner, säga ja til för mycket etc så att normaltillståndet, som vanligt, varit trött, sliten och utarbetad blobb. Och otaliga gånger blivit fantastiskt less på mig själv för att det alltid blir på det sättet.

…har jag lekt lite mediekändis och varit med i bl.a. TV-Huset (fick krama Alexandra Rapaport! …och recensera kalsonger med Lill-Babs), SVT:s morgonsoffa (fikade med bl.a. Elisabet Höglund & Alf Svensson och gjorde den trevligaste intervjun hittills med legenden Ingela Agardh – som avslutade intervjun med sitt trademark-asgarv så att mitt hår fladdrade), Morgonpasset (kärt återseende med buddyn Patrik Ehrnst), DN, TT, P1, P4 Riks, NSD, Norrbottensradion, Aftonbladet .SE, Metro och en shitload andra medier. Kul i början men tjatigt efter ett tag. Min hjärna är för rastlös för att upprepa sånt jag mentalt är färdig med.

…träffat min gudson Fride och hans föräldrar betydligt oftare än väntat. En av de stora fördelarna med att ha en massa business i Sthlm.

…varit tbax till Luleå inte mindre än tre gånger, till min mors stora glädje …och därmed till mina bantningsambitioners stora besvikelse.

…tappat hakan flera gånger – främst åt nyheterna att Conny blivit Polis och Aki sossepolitiker. Båda lika sannolikt som att Påven blivit ny gitarrist i Slayer.

…blivit krönikör i tidningen Hennes.

…fått se min svärmor förvandlas till en skugga av sitt forna jag pga en stroke. Hon har visserligen tagit sig en lång väg från den grönsak hon var direkt efter att det hände, men att se den en gång så pigga och intelligenta kvinnan sitta tunn och rörelsehindrad och inte förmögen att säga mer än ”ja” eller ”nej” skär i hjärtat. Det låter kanske som varje svärsons önskedröm att svärmor förlorar talet, men i verkligheten suger det. Livet ute på Äspögården kommer aldrig att bli som det varit.

…fortfarande inte flyttat till större lägenhet – bara blivit trångboddare i den vi har.

…upptäckt att det finns bra många sysselsättningar som är betydligt mer lukrativa än att skriva böcker - som t.ex. att träna myror till att samla in tappade mynt.

…drömt om någon form av vardagslunk och förutsägbar vardag, men ständigt fått mina drömmar krossade.

…varit på bröllop. Närmare bestämt Tobbis & Hannas utanför Norrtälje. Det var gott om mygg (räknade efteråt ihop mina bett till 1 på överkroppen, 84 på ena foten och 96 på den andra), hett som fan – precis som alla andra dagar sommaren 2006, men det ursäktade bara ett kollektivt midnattsskinny-dipp. Bland övriga höjdpunkter fanns ett jammande till långt in på natten, rejält festande med gamla vänner och andra dekadenta utsvävningar som inte lämpar sig i tryck. Folk borde gifta sig oftare.

…med väldigt kort varsel blivit föreläsare och varit till bl.a. Luleå, Boden, Stockholm, Karlskrona, Göteborg, Lidingö för att prata om jämställdhet ur ett manligt perspektiv och med humor. På plussidan är det kul att komma ut och träffa folk (vilket dessutom ger mig en orsak att kamma mig och borsta tänderna varje dag - det finns vissa personhygieniska risker med att jobba hemma...), få locka fram några skratt och för omväxlings skull få vettigt betalt för min insats. På minussidan ligger att det sliter oerhört på mig, och att jag är så grymt less på ämnet nu.

…badat väldigt mycket under den varma sommaren. Sand mellan tårna är champagne för fötterna!

…gått ur Svenska Kyrkan och bestämt mig för att bli ateist på allvar.

…besökt Medeltidsveckan i Visby igen. Under årets härjningar hann jag med att: dricka mig snorpackad på Bistra Harens egna ingefärsöl som smakade jäst våtservett (det är bara svenskar som först kan konstatera att en alkoholhaltig dryck smakar getballe och sen glatt hälla i sig tio liter av den), lida av värsta bakfyllan på minst tio år, vakna skrämd av brandröklukt och tro att hotellet brann men det var bara jag som stank, slå sönder en kamera, stoppa ned dricks i en dansös BH samt picknicka vid S:t Nikolai kyrkoruin medan fladdermössen flög omkring på kvällsjakt ovanför våra huvuden. Medeltidsveckan regerar!

…varit orangehårig i några timmar.

…sett mitt favvoknäck/tidning – Nya Söndagsnisse Strix – gå i graven, återuppstå i ny ägo, varit involverad i dess pånyttfödelse, och sen plötsligt drabbas av ytterligare ett nytt dödsbud. Få se hur länge den stannar six feet under den här gången. Inte länge hoppas jag. Roligaste skrivknäcket jag någonsin haft.

…varit gift i 4 år med Jenny, och tillsammans med henne i 5. Med hennes egna ord: ”det gick snabbt och smärtfritt”.

...konstant blivit biten i tårna av Esme, vilket är hennes sätt att flirta. Vår lilla sköldpadda har ju kommit i tonåren och har nu en massa heta känslor i kroppen som måste ut. I brist på andra sköldpaddor har vi erbjudit henne en ihoprullad t-shirt som verkar duga gott som KK (men den måste vara svart - röd funkar inte alls, kan hon ha blivit präglad på sin ständigt svartklädda husse & matte månne?). Under själva akten blir hon speedad som en jordekorre på amfetamin och låter som en liten pipleksak. Bedårande!

…hjälpt Hanna med hennes examensprojekt på Konstfack genom att skriva rubriker/dialog åt stylade vaginor.

..varit på bokmässan i Göteborg igen, där jag minglade runt rejält och hällde i mig så mycket vin som möjligt, blev offentligt intervjuad av Ludvig Rasmusson som hatade min bok och avbröt min uppläsning med ständiga anekdoter om diskbänkar, samt var på förlagsmiddag på den exklusiva herrklubben The Royal Bachelors Club (fjärde äldsta i världen) där jag hade deckardrottningen Camilla Läckberg som bordsdam och av henne fick lära mig att om man fyller munnen med Baileys, droppar i lite citronsaft och sköljer sen runt ordentligt a´la grundskolans fluorsköljning så koagulerar skiten och man står där med en stor Baileysklump i munnen.

…startat en champagnefrukostklubb.

…suttit instoppad i ett kassaskåp och läst in På Y-fronten… som ljudbok åt lokala förlaget Hör Opp! När inläsningen väl var klar köptes rättigheterna dock över av Anderson Pocket/Audio som kommer att ge ut den både som pocket och ljudbok våren 2007. Så nu har jag alltså Tomas Ledins fru/Stickan Andersons dotter som förläggare.

…ätit fajitas och druckit Frozen Margharita till julmat.

Tbax