1
Januari 2012 Ikigai
(en sorts årskrönika över 2011)
Aloha!
Börjar
med att be om ursäkt för min frånvaro
här. Den beror dels på att jag har
som princip att inte prata om saker jag skriver
på förrän tidigast när
de är på väg från tryckeriet,
och dels på att jag har fått för
mig att omvärlden börjar bli less
på människors vardagslivstrivia av
typen vad man åt till lunch eller vad
man tycker om Idoldeltagarna (på
fråga A svarar jag "Lasagne",
på B: "Vad är Idol?).
Jag tror starkt på att hålla tyst
när man inte har något att säga.
Sorry.
För
att inte den här journalsidan ska damma
igen totalt i väntan på något
av nyhetsvärde tänkte jag dock slänga
upp en slags årskrönika över
2011. Den är av orsakerna jag nämnde
ovan kanske inte så där jätteintressant,
så jag skulle rekommendera att hellre
gå och hångla upp någon eller
mumsa på lite chilichoklad, men har man
inget bättre för sig följer här
några toppar, bottnar, flashbacks, tyckanden
och annat trams kring året som gått...
Pratar
som sagt inte om mitt jobb förrän
det lämnar skrivbordet och blir offentligt.
Men kan bjussa på följande inte-så-värst-avslöjande-skrivtrivia:
har klurat på hur man kan sy ihop gamla
Sumer med Norrbotten i en story, har researchat
hur olika sätt att dö känns,
har skrivit grejer åt SVT Debatt, har
bytt namn på en karaktär minst tusen
gånger innan jag fann det perfekta namnet
när jag såg en båt i en Draculafilm,
slutade piska en död häst och la ned
ett bokprojekt som stagnerat och börjat
surna, ...men det vaknade till liv igen efter
begravningen och har gjort comeback som livskraftigt
och problemfri zombie. Among other things...
Byggde
en ny arbetsplats. Efter ha suttit drygt tio
år vid ett fult, tråkigt och djävulskt
slitet skrivbord i Ikeaiansk bokfolie rann det
till slut över och jag hackade sönder
skiten till kaffeved i ett anfall av estetisk
härdsmälta. Inget ont om vare sig
IKEA eller bokfolie, men det går lika
bra ihop med min persona som Conan the Destroyer
och rosa tyll.
Sitter
nu mer vid ett gammalt hotellskrivbord som pimpats
upp i gothicsteampunkvintageartdecoscifi-stil.
Otroligt vad man kan göra med lite lackbets,
kugghjul, drakskrin, LED-ljus, dockhusspikar,
plasmabollar och fladdermuskranium i antiksilver.
Upptäckte
efteråt att ens skrivbord är som
ens klädsel. Det kändes som att byta
från en flottig McD-uniform till en skräddarsydd
smoking. Det nya skrivbordet får mig att
växa och sitta rakare i ryggen. Dessutom
ställer det krav på mig, det vägrar
ställa upp på att bli någon
slögrotta där jag Facebookar och lirar
Half-life, utan kräver att jag producerar
mästerverk vid det. Den bästa möbel
som någonsin hänt mig!
När
skrivbordet väl var klart insåg vi
att resten av inredningen inte matchade, så
det slutade i en interior design-omställningstornado
som skulle fått hela Extreme Home Makeover-gänget
att dö av utmattning. Nu går hela
lägenheten i gothicsteampunkvintageblackantiquesilverartdecoscifi-stil.
För
er som skriver och dessutom hänger på
Twitter kan jag varmt rekommendera Quotes4Writers.
Blandade citat och tips för/av författare.
Kanske inga grejer som får en att trilla
av stolen av insikt, men nästan allt har
den där ”ja just fan”-känslan.
Ska jag återge något som säger
mer än något annat så är
det:
”Those who go on to be proper writers
are those who can forgive themselves the horrors
of the first draft.” - Alain de Botton.
(Det har sagts förr och
tål att sägas igen: writing is rewriting).
När
kommer till musik, böcker, filmer å
sånt tycker jag 2011 var ett rätt
mediokert år, för att inte säga
osedvanligt fyllt av fiaskon och besvikelser.
Men kalla mig för hippie, jag tror då
i alla fall att nyckeln till en roligt liv är
att strunta i det negativa och fokusera på
det positiva, så här är några
av mina personliga kulturella höjdpunkter:
Musiken
som fick mina trumhinnor att slå glädjekullerbyttor
under 2011 kom från: Times
of Grace, Charlotte
Martin, Owl
City, Maria
Mena, Fair
To Midland, Machine
Head, M83,
Anubis
Gate, LIGHTS,
Ravenscry,
We
Are The In Crowd, Walking
With Strangers och Moist.
(Hade den 16-åriga metalheadversionen
av mig själv vetat hur hejdlöst den
43-åriga versionen blandar metal med både
female singer/songwriters och electronica hade
han förmodligen spöat upp mig. Men
han var rätt klen och tanig, och hade inte
heller en molekyl våldsamhet i kroppen,
så han hade nog mest fnyst föraktfullt
och fällt någon nedlåtande
dräpande kommentar. Och det kan jag leva
med.)
Mäktigaste
musikvideon var tveklöst World Orders underbara
visualisering och koreografi till Machine Civilization.
Finns det något bättre än när
man är asless på allt man ser, tycker
att kreativiteten är död och att allt
redan är gjort, ...men så kommer
något sånt här och smackar
ned ens käke i golvet. Det här är
coolt, genialt, vackert, galet, robotic and
zenlike på en och samma gång.
Skrämmande
men sant: jag har inte varit på en enda
konsert under 2011. Scary! Vet inte om det beror
på att något sevärt inte passerat
mina trakter, eller om jag haft huvudet så
långt uppkört i ni-vet-var att jag
missat allt skojigt som hänt. Men planerar
stark gå-på-gig-comeback under 2012.
Henry Rollins passerar ju mina kvarter snart,
så även det återförenade
Black Sabbath, och enbart de första bandsläppen
till Metaltown
fick det att börja rinna dregel i mungipan.
Mest
awesome fotograf 2011 måste tveklöst
vara Felicia
Simion. Otrolig talang med en vasst öga
det vackra och sköra omkring oss.
Favoritfotot
ur min egen kamera innehöll bl.a. boktext,
fickur och textur:
Årets
designer är definitivt Blue
Bayer Design. Hemmet fylls sakta men säkert
med hans kreationer: dörrknoppar till mitt
skrivbord och tv-skåpet, en ravenskullring
etc. Och mer lär det bli...
På
det både yrkesmässiga och det personliga
planet har 2011 mest handlat om att kratta manegen
och justera kompassriktningen. Så är
livet ibland - vissa perioder jagar man avgudabilder
bland giftormar i Sydamerika, jonglerar handgranater
och startar revolutioner; andra sitter man mest
hemma och styr upp saker så att livet
kan bli så bra och underbart som möjligt.
Tycker att båda är lika kul och nödvändiga,
men den senare är kanske något tråkigare
att berätta om, så det här blir
allt jag säger om den saken.
Inte
för att man behöver lämna hemmet
för att få uppleva dramatik. Blev
i början av sommaren väckt av röklukt
och ljudet av sirener och insparkade dörrar
efter
att grannen satt fyr på sin tvätt.
Behövdes inget kaffe för att få
upp adrenalinnivån den morgonen kan jag
säga. Sen
försvann en annan granne mystiskt,
och alla vädrade blod, mord och skandal,
men de hade fel och hon
dök tack o lov upp igen oskadd. Men
trappuppgången var under tiden så
nedlusad med rotande kvällspressreportrar
att det nästan var läge att be Anticimex
komma och spraya. Silverfiskar och råttor
ringer åtminstone inte på dörren
i tid och otid eller rotar i soptunnorna.
Esme
har haft ett bra år. Skrämt handväskhundar,
charmat folk i parker och fått för
sig att hon är Gamera som attackerar Tokyo:
Det sägs att det var en sommar, men så
vitt jag minns så samlade sandalerna och
solskyddsfaktorn damm medan jag snickrade på
Arken. Däremot kommer jag aldrig att glömma
att det var +23 och strålande sol den
1:a oktober. Strövade omkring nere i Västra
Hamnen bland soldis, glasskioskköer och
höstbadande människor. Och på
julafton var det +10, sol och ett körsbärsträd
som jag brukar promenera förbi blommade.
Ser andra halvåret 2011 lite som naturens
sätt att be om ursäkt för de
senaste fimbulvintrarna som förvandlade
utomhuset till Mordor. Det är lugnt naturen,
allt är förlåtet, gör inte
om det bara...
Favoritordet
2011 var Ikigai
- ett japanskt ord som kräver minst en
C-uppsats för att förklaras korrekt,
men kan översättas till ungefär
”Orsaken till varför man stiger upp
på morgonen”.
Skitviktiga saker mao, men det handlar om mer
än att bara ge livet mening. Tillsammans
med vardagsmotion, social samvaro, undvika stress,
äta nyttigt (och bara tills
man är runt 80% mätt) är
det enligt
forskning tydligen receptet på ett väldigt
långt liv.
Deppigt
värre när man läst tidningen
under året. Tsunamis, kärnreaktorhaverier,
svältkatastrofer, Utöyamassaker, en
världsekonomi redo för ett specialavsnitt
av Lyxfällan och ett klimatavtalsfiasko
som fått mig att börja bygga på
min egen stridsvattenskoter så jag har
en chans i kampen om de sista tomaterna när
världen
blir som i Waterworld.
Men visst, den här nerden hittade ändå
två ljusa nyheter som gav hög puls:
1. Att
neutriner verkar färdas snabbare än
ljuset.
2. Higgs-partikeln
kan ha hittats.
Ovanligt
många separationer under 2011. I varje
fall från där jag sitter och tittar.
Kanske vänkretsen som börjar komma
i den åldern när det är dags
att skriva nya kapitel i livet?
Själv har jag dock firat bröllopsdag
#9 och tio år som lycklig osingel.
Har
varit i Stockholm så mycket som möjligt
under 2011. Har saknat den stan och framför
allt alla de underbara vänner som bor där.
Har njutit, slappnat av och känt mig som
jag kommit hem varje gång jag varit där.
Dags att agera efter den känslan...
Har
av olika orsaker varit rätt mycket på
Gärdet under sthlmsbesöken. Och fått
justera min uppfattning om Östermalm. Visst,
det är nog den enda delen av stan där
det är hästbajs i parkerna, där
hundarna har efternamn och det står tre
Porschar vid glasigloon; men stadsdelen är
betydligt mysigare än sitt rykte, och Östermalmstanterna
är faktiskt riktigt rara.
Årets
bråkigaste kroppsdel har tveklöst
varit sköldkörteln.
Den har jävlats för mig under större
delen av året, men börjar nu tack-o-lov
att återgå till det normala.
Vad sköldkörteln är? Jo, en hormonproducerande
körtel som sitter i halsen nedanför
svalget och styr bl.a. ämnesomsättningen.
Strular den kan man enligt läkarboken få
utstå: trötthet, frusenhet, minnesproblem,
depression, ändrad ämnesomsättning,
ökat sömnbehov, förändringar
i svett- och talgkörtelproduktionen, håravfall,
nervositet, koncentrationssvårigheter,
hjärtklappning, darrhänthet, oro,
panikångest, sömnsvårigheter,
högt blodtryck, muskelsvaghet, viktminskning
och mycket annat skojigt. Jag kan personligen
intyga att läkarboken varken överdriver
eller hittar på här.
Tur
i oturen så verkar det "bara"
ha rört sig om en inflammation i sköldkörteln,
för först var den överaktiv,
sen sackade den ned rejält och blev underaktiv.
Doktorn sa något om "autoimmun
reaktion..., bla, bla, ...går över
av sig själv..., bla, bla, ...återkommande...
bla, bla...". Var mest lättad
över att det var något som lägger
av självmant, och inte den betydligt vanligare
sköldkörtelstörningen giftstruma
- som måste tuktas med skalpell eller
radioaktivt jod och sen medicineras resten av
livet.
Av
alla jobbiga symtom det här fört med
sig har nog håravfallet varit det tuffaste.
För män i medelåldern kan sånt
vara väldigt traumatiskt
(tänk impotens, fast på skalpen).
Helst om man som jag är begåvad med
en hårman någonstans mellan en Hypertrichosdrabbad
och en Wookie.
Vilket också lindrat eländet - att
fälla lika mycket hår som en skabbig
perserkatt i en orkan har i mitt fall bara resulterat
i en mer normal hårtjocklek, dvs jag har
inte behövt tunna ut det med grästrimmer
varje gång jag klippt mig.
Men
överlag är sköldkörtelproblem
inte något jag rekommenderar. Undvik till
varje pris! Köp inte ens om det är
på rea eller om man får en Ginsukniv
och fem kilo kaffe om man beställer inom
24 timmar!
Har
tagit mig under 80 kg-strecket för första
gången på säkert tio år.
Om det beror på nyttigt leverne eller
på uppfuckad ämnesomsättning
ska vara osagt, men tänker banne mig stanna
där!
Nästa steg blir mer stretching och muskelbyggande.
All tid vid skrivbordet har gett mig samma kroppsbyggnad
som Gollum.
I nuläget är jag så stel och
klen att jag skulle förlora en fight mot
ett gammalt sugrör.
Anyway,
har nu klivit in i farstun till 2012, och det
pirrar som om jag skulle på dejt eller
upp på scen. Så väl som jag
krattat, bäddat, justerat och styrt upp
under det senaste året kan 2012 inte bli
annat än ett underbart och galet äventyr.
Funderade
på några nyårslöften,
men insåg att nyårslöften är
för amatörer, så jag kör
på nyårshot istället.
Under 2012 hotar jag med att:
Skriva
"The End" på sista sidan på
minst en av work-in-progress-manushögarna
på skrivbordet.
Måla
tånaglarna bara för att jävlas
med vissas uppfattning om hur saker å
ting ska vara.
Uppgradera
till en Canon EOS 550D och börja fota
mer människor, och inte bara macrobilder
på blommor och sprit.
Umgås
mer med de där fantastiska människorna
jag tänker på och saknar så.
Dricka
en alkoholhaltig dryck jag aldrig ens hört
talas om tidigare.
Göra
någon nervös bara genom att vara
i samma rum.
Göra
något trots att det skrämmer skiten
ur mig.
Få
in mer Ikigai i livet.
Inte
dö.
Simma lugnt och glöm inte att kramas! See ya out there!
