Tal till min väns bröllop

En av mina bästa vänner gifte sig i somras. Jag hade halvlovat att hålla ett tal, och faktiskt skrivit ihop några rader, men nu råkade jag glömma talet på rummet, och jag hade gjort för många besök i baren för att våga improvisera fram något som inte riskerade att äventyra vår vänskap, så det blev inget tal från mig den kvällen. Som den stora vän av kretsloppstänkande jag nu är tänkte jag att om man stryker de mer personliga bitarna av talet, så kan den som eventuellt känner för det använda det. Det går ungefär så här:

”Mina damer, herrar och övriga. [infoga namn på brud & brudgum här] är inte de enda som vågar satsa på kärleken. Varje år gifter sig faktiskt cirka trettiotusen par här i Sverige. En i mina öron oerhört romantisk siffra med tanke på att det i dessa dagar inte finns vare sig några ekonomiska eller sociala skäl till att byta ringar med varandra. Dessvärre skiljer sig också cirka tjugotusen par. Nu är jag nästan helt säker på att det är någon form av etikettsbrott att prata skilsmässostatistik på ett bröllop, men jag är från Norrbotten, och den enda etikett vi känner till där är den som sitter på pilsnerflaskan. Dessutom handlar det jag tänker säga inte om skilsmässor i sig, utan om de fällor ett äktenskap kan råka hamna i, och de misstag man kan göra som gör det svårare älska varandra. För kärlek rinner inte på av sig självt – den behöver hårt arbete för att hålla hela livet.”

”Av de här tjugotusen äktenskapen som skiter sig varje år så är det i tre av fyra fall tjejen som väljer att lägga ned och gå vidare. Och hon har en bra anledning. Grabbarna i det här landet gör snällt räknat faktiskt bara en tredjedel av allt hushållsarbete. Deras partner får alltså slita minst dubbelt så hårt hemma. Hon sticker alltså för att han gör för lite hemma, prioriterar jobbet före familjen, försvinner i tystnad framför tv´n eller datorn och låter henne dra hela lasset med barn, hushåll, att driva relationen och stå för all kommunikation. Det är som en arbetskompis som bara maskar hela tiden – det spelar ingen roll hur trevlig han än är, smiter han och låter andra göra hans jobb känns han inte så trevlig längre .”

”Att separationer är otrevliga är ju ingen nyhet, men en sak med dem som många killar glömmer är att man som singel ju får göra allt hushållsarbete själv. Som man har man alltså allt att förlora på att missköta sitt förhållande. Mitt råd till alla killar här är alltså: jobba hårt för att vårda din relation. Även med diskborstar och dammtrasor. Och var inte nervösa, städa är faktiskt jättelätt. Min morbror Sören gav mig t.ex. ett praktiskt tvättråd när jag flyttade hemifrån: börja med att tvätta allt du har på en och samma gång, så behöver du sen bara sortera tvätten i två högar – grått och rosa. Jag tyckte att det där lät onödigt komplicerat och förenklade det ytterligare ett steg genom att bara ha svarta kläder. Hushållsarbete är alltså inte svårt, men något så otroligt dötrist. Därför tänker jag även bidra med några praktiska tips på hur man gör hushållsarbetet roligare: läs en bok medan du tvättar, kolla på film/tv medan du stryker, kör dammsugningen som ett workout-pass (tejpa fast vikter på munstycket om det känns för mesigt), när du putsar fönster - spionera på grannar och titta ned i urringningar, städa full – det mesta blir roligare när man är berusad. Jag sparade det viktigaste till sist. Undersökningar visar att kvinnans sexuella lust minskar om hon får dra det tunga lasset hemma. På samma sätt ökar den om mannen städar. Jag förstår det här till fullo. Att skura muggen lockar fram många känslor i mig. Att bli pilsk är inte en av dem. Men jag är lätt övertalad. Med dessa små visdomsord säger jag skål för kärleken, och för dammsugning som förspel!”

Tbax