Xbox-årstiden

Det är väl bara att bita ihop och erkänna det för sig själv – den tiden på året när man hade picknick på stranden, satt på uteserveringar till långt in på natten och hade öldopade kubbturneringar i parken är oåterkalleligt över för den här gången. Den mörka årstiden är definitivt här, och med den även det manliga respektive kvinnliga sättet att spendera den. För tjejer brukar den här säsongen innebära mysstunder med tända ljus, gå på teater eller utställningar, ha långa testunder med kompisar där man pratar om livet, kärleken och allting. För oss killar innebär den i regel att man äntligen kan sätta sig ned och ägna några månader åt World of Warcraft, Half-life 2 eller vilket favvospel man nu råkar ha.

De som gillar att förklara allting med stenåldersbeteende menar att det här beror på att mannen behöver gå in i sin grotta för att få vara ifred och grubbla, och jag kan hålla med om att det är otroligt avslappnande att krypa in i sin egen lilla bubbla då och då, men jag tror att det mest beror på att vi killar helt enkelt kommer undan med att vara tråkiga och asociala. Visst, jag är helt för att man ska ha kvar sina egna liv även när man blivit ett par, för att inte säga att det är livsviktig för ett förhållande i längden att man gör saker på varsitt håll så att man får chansen att längta efter varandra ibland. Men det ska erkännas att vi killar har gjort den här tiden för oss själva till en sån konstart att vi blir lika spontana och kontaktbara som ett bergsmassiv. Så till er som just nu spanar efter en partner är mitt tips: kolla noga på hans rygg, för det kan vara den kroppsdel du får se mest utav.

Själv saknar jag just den där passionen för tv-spel, men det hindrar mig inte från att ha mina defekter som partner. Jag försvinner in i böcker istället. Kanske något högre kulturcred, men precis lika jäkla asocialt. Min fru har dock studerat hur katter gör när de vill ha uppmärksamhet och har utvecklat en teknik som går ut på att hon lägger sig på mig när hon tycker att jag borde återvända till omvärlden. Ett subtilt litet trick som fungerar varje gång, för det är svårt att bli irriterad på någon som tar till så fysiska åtgärder för att få kontakt. Det blir nästan som en komplimang. Det rekommenderas dock inte när killen sitter och spelar – att lägga sig på tangentbordet mitt under ett hi-score kan orsaka konflikter i förhållandet.

Här är istället ett litet insidertips på hur vi killar funkar. Säg inte ”Snälla, kan vi inte…” eller ”Vore det inte kul om…” när ni vill ha med oss på något. Avkodningsfiltret i våra öron tolkar av någon anledning det som ”Nu ska vi åka till IKEA och slösa bort fyra timmar på att titta på soffkuddar och ballongvispar”. Vill du locka ut din kille från hans grotta för lite gemensam kvalitetstid – servera det istället som en utmaning. Vi killar har svårt att backa när någon utmanar oss. Överlag verkar vi människor ha en sorts tröskel vi måste över när vi ska göra sånt som känns obekant, och det går lättare om man är flera. Vi var t.ex. några som en gång i tiden höll på med något vi kallade för ”Projekt Vidga Vyerna”. Det gick ut på att vi utmanade varandra att göra saker vi aldrig gjort förut, t.ex. nattklubbsbowla, gå på filosoficafé, chokladprovningar osv. Såna där påhitt man aldrig skulle få för sig på egen hand när man sitter och halvsover i tv-soffan med en chipspåse i knäet. Det korrekta sättet att bjuda ut sin kille är därför något i stil med ”Helena & Björn gick på dansuppvisning tillsammans i går, det skulle du nog aldrig våga göra”. Men låt honom få några timmar Counterstrike efteråt, för den enklaste förklaringen varför så många killar snöar in i ett spel är ändå att det är så förbaskat kul.

Tbax