Metro eller retro?

”Han är hårig, gillar biff och öl, är inte alltför pedant med sitt utseende och magen skymmer sikten mot fötterna. Han kan laga bilen - utan att köra den till verkstaden. Metrosexuell är ute - nu är det retrosexuell som gäller, många kvinnor attraheras av en manlig man”. Det påstår i alla fall nyhetssajten msnbc.com.

Jahapp. Det var bara en tidsfråga. Precis när man fått kläm på hur en man ska vara så kommer det nya regler. Det är väl bara att inventera sin manlighet för att se hur man ligger till på retro-metroskalan. Mage? Check! Men jobbar på att bli av med den, bilringar får vara hur macho de vill – jag vill att mina kläder och jag ska ha samma storlek. Biff & öl? Det blir inte så mycket kött när man är gift med en vegetarian, men har börjat hinka bärs igen efter att ha fjollat med cider i flera år. Fast det beror nog mer på mina rastlösa smaklökar. Nästa år häller jag väl i mig finsk mintlikör. Hårig? Hyfsat. Testade att raka bröstkorgen en gång, men upptäckte bara hur jävligt det känns att ha stubb där. Plockar faktiskt ögonbrynen, men inte så mycket av metroskäl som av en släktförbannelse – de blir allt buskigare med åren. Om jag inte gallrar kommer det att se ut som jag har två marsvin fastlimmade i pannan. Fixa bilen själv? Vilket skämt! Dagens bilmotorer består ju av elektronik och inte av mekanik. Det är väl bara ingenjörerna på NASA som kan laga en bil nu för tiden. Resultat: jag är stilmässigt schizad och hopplöst ute, som vanligt.

Sen vadå retro? Hur långt bakåt räknar man? Till 1600-talet då grabbarna sminkade sig, bar strumpbyxor och det var höjden av manlighet att gråta offentligt? Eller antikens Grekland där homosexualitet mellan yngre och äldre män inte bara var accepterat utan sågs som ett viktigt led i uppfostran? Hela poängen med trender är ju att saker ständigt förändras. Om bara några år är det metrosexualiteten som kommer att vara retro.

Skulle jag satsa en slant på vilken stil som vinner så tror jag att metrosexualiteten står sig ett tag till. Varför? När företagen väl kommit på att de kan kränga fuktcremer á femhundra spänn burken även till andra halvan av befolkningen kommer de inte att låta de stålarna gå dem ur händerna. Är det låg machofaktor som är problemet kommer de nog att lösa det genom att komplettera utbudet med svindyra märkesverktyg. Det går nog fortfarande att känna sig lika manlig som hela svenska hockeylandslaget trots vaxad överkropp, underlagskräm och skräddarsydd kostym, bara man har en J. Lindeberg-designad skiftnyckel som accessoar.

Frågan är väl om de här manlighetstrenderna någonsin når dem de gäller? Killarna som sitter runt fikabordet på stålverket i Luleå tänker väl på sin höjd ”vadå retro-metro?”, om de ens hört uttrycken. Att hålla reda på de små skiftningarna i livsstilstrenderna är mest för krönikörer som undertecknad och andra vars arbetsbeskrivning går ut på att låtsas ha stenkoll på det senaste. Majoriteten går mest omkring och bara är, dvs blandar gamla vanor, fragment av uppsnappade trender och egna påhitt i en salig röra. Och tack och lov är de flesta tjejer inte så trendkänsliga att de kräver skilsmässa var sjätte månad för att man antingen inte kan laga bilen eller är för hårig på fel kroppsdel. Trender är kanske kul att leka med, men när det kommer till de saker som får oss att stå ut med varandra krävs det lite mer innehåll.

Tbax