Från: Martin Thelin [darth.martin@fastnet.nu]
Till: David Rautasaari[david.r@netwerks.com]

Ämne: Framme!

Star Wars flippret! Av allt jag äger som de där neanderthalarna kunde sabba så lyckades dom med att smasha Star Wars flippret! Varför inte uglo servisen som jag ärvde efter farmor? Ingen under 75 använder väl en servis idag!? Dagens koffeinpimplare dricker kaffe ur mindre badkar och inte ur fingerborgar dekorerade med små gurgliga blommor och kringelkrokar i guld. Servisen hade jag åtminstone kunnat omsätta till välbehövliga stålar via flyttfirmans försäkring utan att trampa på någon av släktens ömma tår, men mitt älskade flipper :-( Snyft!

Neanderthalare förresten, aldrig får man se sina fördomar förverkligas. Min bild av flyttgubbar har alltid varit den av svettluktande, byggbaracksformade halvapor med håriga armar och ben, men dom här killarna hade med lätthet kunnat passera som revisorer på Lekvaruhuset. Whatever...

Mitt Star Wars flipper lyckades dom tappa från lastbilen i varje fall. Mest skrot kvar. Inte ens Oppfinnarjocke skulle kunna få det fungerande igen. Jag har iaf sparat skrotet och får se om det går att göra något nyttigt/vettigt av det.

Men nu är jag i alla fall här!
I kött och blod och flyttkartonger.

Har inte landat mentalt riktigt än. Sitter mitt i kaoset med bara det nödvändigaste framme. Madrass, livsnjutarteknologi och tomma väggar. Men jag kan leva med att det ser ut som fan här ett tag. Just nu känns det faktiskt bra. Inte alltför mycket att hålla reda på. Simpelt och enkelt. Bonsai-liv.

Är mellan två världar. I huvudet är jag kvar där uppe, men när jag ser ut genom fönstret så blir jag påmind om att jag inte är det.

Mycket smärtsamt påmind måste jag tillägga. Husen här är så fula att klockorna stannar. Visst gillar jag färgglada hus lika mycket som vem som helst, men färgkombinationerna här ute skulle få Alf Svensson att känna sig bakis. Det ser om som om en drös färgblinda jättar lekt med Lego med fabrikationsfel. Har du fixat mig en lägenhet på tivoli?

Satte tarmarna i halsgropen över ytterligare en sak när jag kom fram. Trodde först att du fixat mig en lägenhet i ett hus utan kabel-TV när jag fick syn på alla parabolerna på fasaden. Framför mina ögon flimrade mardrömsbilder producerade av endast statliga kanaler förbi. Äktsvensk underhållning a´la 1981 - skulle inte få en hyena att skratta ens med hjälp av tio tuber lustgas.

Men pulsen sänkte sig med 140 slag/minuten när jag riggat upp tv´n och fått in hela basutbudet (+ några jävligt mysko kanaler). Thank god! Jag har dom kvar i mitt liv - Seinfeld, Simpsons, Drew Carey, Vänner, Måndagsklubben, Miami Blues, Xena, Spin City, Frasier, Star Trek, Voyager, Arkiv X, Parlamentet, Luuk, Letterman. You name it - I´ve got it!

Blev rätt snabbt trakasserad av en av grannarna. Trakasserad i den mening att han verkar gilla mig. Det var en gubbe som bor en trappa ner. Han hoppade ut och korsförhörde mig när grejerna bars in. Han var bokstavligen lycklig över att, som han uttryckte det, få se ett äktsvenskt ansikte i uppgången. Ingen smygrasism där inte.

Hur som helst så upplyste han mig om det där med parabolerna. Jag hade ingen aning om att det är invandrarna som har parabolerna för att få in sina hemländers merhaba-kanaler. Det är varken lönsamt eller tekniskt möjligt att lägga in dem i kabelnätet (vi snackar nästan 100 nationaliteter här i området - fatta det! 100! Äh, klart du fattar - det var ju du som fixade lägenheten).

Kabelnätet, däremot, är faktiskt så bra att jag kopplat in datorn på det. Hej vad det går!

Tänkte just på det, att vi kanske gnäller över parabolerna här, men när Kålle & Ada åker ner till Lanzarote för att öka på hudcancern och taxfree förrådet så kräver dom förmodligen ombyggnad av hela byar om dom inte kan se Bingolotto. För att inte tala om vilken folkstorm det blir om inte det inte finns Gevalia eller Kalles Kaviar. Svenskarna - universums grinollar nr 1! Jag hade precis fått för mig att man reste för att komma bort…

Tack för allt förresten!
Utan dig hade jag aldrig varit här. Ibland behöver man någon som tar en i örat och knuffar en åt rätt håll. Enbart vilja räcker inte alltid fram utan hjälp av lite konstruktivt våld.

Jag anar att lägenheten inte ligger i de mest fashionabla delarna av stan (rent tekniskt inte ens i stan märkte jag när jag fyllde i flyttanmälan), men den duger gott åt mig. Som ny i stan är jag ju naivt befriad från referenser för vad som är på eller av.

Du bor väl förstås i smörigaste delen av stan, din lyxglidare! Kommer och våldgästar så fort jag fått ordning på livet. Lägg cidern på kylning!

Har gjort första dagarna på jobbet. Det tar en timme från dörr till dörr. Pendeltåg och tunnelbana. Folkmyllret får mig att identifiera mig med blodkroppar - identitetslösa organismer som slussas iväg med strömmen mot sin uppgift. Försöker ge resan lite mervärde med hjälp av MD´n och gamla nummer av Magnum (Cat Claw!!!), men det här kommer jag få svårt att vänja mig vid.

Håller som bäst på att sätta mig in i vad jobbet handlar om. Min företrädare Lasse är sjukskriven ett bra tag framåt. Han tog bondpermis i en vecka och lämnade hela stället utan förvarning utan underhåll medan alla andra här undrade om han blivit överkörd på vägen hem. En vecka senare fick de meddelande om att han blivit sjukskriven i minst ett halvår. Utbränd (har man hört det ordet förr?).

Var han varit under den där veckan är det ingen som vet, men ingen tror att han kommer tillbaks igen. Vilket innebär att mitt vik kan bli fast. Om jag vill ha det är en annan fråga. Offentliga löner har aldrig varit någonting att hänga i julgranen.

Fast om jag ska tro på det du säger om läget i branschen så är det väl dags att omskola sig igen. Trist bara att arbetsförmedlingen inte är lika generös med utbildningar som dom var tidigare.

Närmsta tiden måste jag ta ikapp allt som lagt sig på hög under kristiden, så jag mer eller mindre bor där ute. Liv? Går det att äta?

Vi får väl dra ut på drakjakt snart. Inte för att det är någon brådska för min del, men förr eller senare börjar det väl klia. Hormonerna måste ju motioneras med jämna mellanrum. Man kunde tro att dom borde vara slutkörda efter 6 års stadigt sällskap, men det är väl snarare så att monogamin gör det hela värre. I ärlighetens namn är jag faktiskt lite nyfiken på nya borrhål.

Hur ser mina chanser ut här? Svara ärligt nu. Kommer jag att ses som en intressant kuriositet och locka honorna bara med hjälp av dialekten? Eller är det tvärtom att jag ses som den nördige kusinen från landet som man driver med några timmar tills det blir tråkigt och sen lämnar åt mitt öde när man drar vidare utan att säga något till mig - så att jag i desperation måste klänga mig fast på Hedvig, 122 kg, råttfärgat hår med inslag av mjäll och som luktar gammal gympasal, och när jag tror att förnedringen inte kunde bli värre, blir nerspydd i skrevet av henne när hon försöker suga av mig i taxin?

Shit! Jag är ungkarl igen! Jag har svårt att fatta det. Det känns som om jag glömt hur man gör. Du som har vanan inne får vara lite mentor för mig. Allt är ju för fan nytt! Ny stad, nytt jobb, nytt liv. Det känns som om jag ska få panik snart.

Ska ta en klunk av något jäst eller destillerat och sjunka in i läget innan jag hoppar i säng.

Vi ses när det blir!
MartiN

Tbax