En familjemiddag. Ett par, Stig och Lena, äter middag hos hans föräldrar. Vi kommer in i middagen under kaffet och avecen...

Mor: Vill du ha ett glas Åkerbärslikör till Stig?

Stig: Häll på bara mamma.

Lena: Ska du verkligen ha mer Stig? Du drack ju fyra glas vin till maten.

M: Åh, han är ju stora karlen - nog går ett glas likör ner.

L: Men Stig har börjat ta betydligt mer än bara ett extra glas likör till helgmiddagen sen han blev arbetslös. Ibland tycks det inte spela någon roll vilken dag i veckan det är - en grogg eller tre kan slinka ner vilken kväll som helst, och inte bara på kvällen ibland.

S: Jag har det inte alltför lätt nu Lena. Det finns fan inga byggjobb att få längre, och du bara gnäller hela tiden. Inte undra på att man behöver någonting som lättar upp ibland.

Far: På min tid så brukade vi dela på ett helrör var och varannan kväll. Sånt ska en karl tåla. Håller värmen och ger hår på bröstet.

M: Och minns ni farbror Evert? Han drack ju en flaska hemkokt i stort sett varje kväll. Mådde hur bra som helst.

L: Om inte jag missminner mig så var det väl farbror Evert som dog av skrumplever - 42 år gammal.

M: Ja, han satt ju i drag ibland. Hur går det för Olle i skolan förresten?

L: Olle kom hem med sina betyg i förra veckan. IG i nästan alla ämnen.

M: IG - så han är ett Intelligent Geni! Den pojken har läshuvud må jag säga. Det har han efter morbror Kurt. Kurt kunde ju grekiska, och namnet på alla kungarna.

L: Snälla Stina! IG betyder Icke Godkänd. Olle har stora problem i skolan. Jag trodde att allt gick bra för honom, men så ringer hans fröken och vill prata om hans dåliga betyg, och säger att Olle har svåra koncentrationssvårigheter och bråkar mycket. Sen undrar hon om det "är problem där hemma". Vad ska jag svara på det? Att hans far bara sitter och super framför TV´n sen han blev arbetslös? Att jag måste slita dygnet runt får att få ihop pengar och hålla hemmet i skick? Att jag snart inte orkar mer? Vår son kommer inte att klara skolan och få en ordentlig utbildning om det ska fortsätta så här!

S: Gnäll, gnäll! Som om allt vore mitt fel. Det är skolan som klemar bort ungarna. Ge mig ett glas till Mamma!

M: Dom brukar ju vara lite oroliga i den åldern. Jag minns Stig när han gick i skolan, han var helt hopplös. Jag kommer ihåg den gången...

L: Det handlar om vår sons framtid. Utan utbildning eller betyg kommer han inte att ha en chans i den här hårda världen!

M: Såja Lena, tänk inte på det nu. Ta en kaka till! Det finns nog gott om jobb även för dom utan betyg - SmackDonlands och BörjerKling och allt vad dom nu heter. Eller städare. Vi städade på handelsboden hemma när jag var ung, jag och kusin Matilda. Det var så roligt ibland.

F: På min tid skämde man inte bort ungarna med skolor och sånt trams. Då var det bara ut och jobba i skogen så fort man slutat med blöjorna. Det blev man karl utav. Skola - fnys!

L: Min man är arbetslös och håller på att bli alkoholiserad, och han har förlorat all vilja och engagemang. Och vår son håller på att gå rakt i hans fotspår. Olle kan inte ens få ett städ- eller hamburgerjobb utan utbildning. Allt rasar omkring mig, och jag känner hur livet bara rinner genom fingrarna!

M: Ja du ser lite trött ut Lena. Du borde kanske gå och lägga dig lite tidigare på kvällarna och inte sitta uppe och oroa dig så mycket. Min bror Henry satt jämt uppe och grubblade, och han gjorde ingen glad - allra minst sig själv.

F: På min tid sov man inte mer än fyra timmar per natt. Det är bara sjuklingar och dagdrivare som sover mer.

L: Hur ska jag ha tid att sova nu, som allt är?

S: Om du inte skvallrade så mycket i telefon kanske...

M: Du borde kanske inte jobba så mycket Lena, om du nu är så trött?

L: Då får ni som ni vill! Jag fick precis besked om att flera på avdelningen måste gå ner till deltid pga besparingarna. Jag är en av dom.

M: Men vad skönt då Lena! Då får du ju mer tid till Stig och Olle, och hemmet.

F: Deltid - fnys! På min tid fick man vara glad om man kom undan med att jobba 18 timmar per dygn.

L: Och vad ska vi leva på då? Det är nog illa som det är - nu ska jag dessutom gå ner på deltid. Dessutom kommer jag att få jobba lika hårt, om inte hårdare - samma jobb ska fortfarande göras, fast på kortare tid!

M: Åh, tänk inte så mycket på pengar Lena. Det finns så mycket roligt man kan göra som är gratis. Spela kort, och lägga pussel. Minns ni kusin Ester? Hon var en hejare på pussel.

F: På min tid fick man minsann mätta mun efter matsäcken. Då fick man vara glad att man inte fick betala för att arbeta.

S: Om du inte köpte så jävla mycket kläder och smink så kanske det skulle finnas pengar till mat någon gång. Ett glas till morsan!

L: Nej nu räcker det! Nu orkar jag inte mer! Stig: jag vill skiljas! Och jag tar Olle med mig. Du kanske har gett upp, men jag och Olle har fortfarande ett liv. Och ni, som vägrar stötta oss i det här helvetet vi hamnat i - utan bara låtsas att allt är bra eller gnäller om att "annat var det på min tid". Dra åt helvete!

Lena rusar gråtandes ut. Det är tyst ett tag.

M: Mer kaffe någon?

F: På min tid var det ett brott mot gud att skilja sig minsann. Och gråtande fruntimmer hade fel på nerverna.

M: Det är inte så farligt Stig. Minns du din tremänning Leif, han skilde sig ju också, och tant Tyra gick ju ifrån sin Ingvar efter 35 år. Som dom brukar säga: förlorar du en står dig tusen åter. Var det någon som ville ha påtår?

Tbax