Programbladstext till Folkoperans uppsättning Friskytten

 

Det fåniga könet

 

Om du är man och nu ska se eller precis har sett operan Friskytten, då ligger din manlighet risigt till. I Bruce Feirsteins gamla machobibel Riktiga karlar käkar inte paté listas en mängd saker män inte bör befatta sig med, och på listan över ”Vad man inte hittar i fickan på en riktig karl” återfinns cerat, munspray och, dessvärre, operabiljetter.

Det här med manlighet är lömskt. Fråga första bästa man hur han trivs med sin könstillhörighet och du får förmodligen ett stort leende till svar. Och varför skulle vi inte stormtrivas med att vara just män? Vi får mer i lön och har lättare att göra karriär – trots att vi generellt sett har sämre betyg än kvinnorna. Ingen blir förvånad när vi glömmer födelse- eller bröllopsdagar. Vi kan vara borta från familjen i veckor utan att någon lyfter ett ögonbryn. Våra åsikter tas på allvar och ingen tittar på våra bröst när vi pratar. Livet är en enda stor gräddfil för oss män. Eller hur var det nu med den saken?

För varje sak en man får göra tycks det finnas minst tio han inte får hålla på med. Tror du mig inte? Som man kan du ju då pröva att t.ex. gå fram till baren och beställa ett litet glas nougatlikör istället för en stor bärs. Eller varför inte dansa nykter, intressera dig för krukväxter och gardiner, använda fuktkräm, prata om dina innersta känslor eller gå på skorea istället för att kolla sladdlösa skruvdragare på Clas Ohlson? Tror du att du kan komma undan med det utan att bli kallad ”fjolla”, ”bögjävel” eller någon annan omanlighetssynonym, när inte ens ett oskyldigt litet operabesök tycks vara okej?

Det här är den andra sidan av manligheten – förbuden, tabuna, hindren och de stängda dörrarna. Trots att vi män ser oss själva som individualister, slänger oss med floskler som ”var man en ö” och överlag är väldigt stingsliga när t.ex. frun eller myndigheterna försöker tala om vad man får och inte får göra, så styrs mansidealen ironiskt nog av en gruppmentalitet som t.o.m. lägger sig i vad män får äta och dricka. Så strikta regler hittar man annars bara i religiös fundamentalism. Och reglerna är så många att nitiska EU-byråkrater blir knäsvaga av avund. Är man osäker på vad det är som inte är tillåtet lyder tumregeln: undvik sånt som kvinnor gör. Den kanske främsta definitionen av manligt är just som motsatsen till det vi kallar kvinnligt.

Instruktionsboken för manlighet tar inte slut där. Om första delen tar upp allt det en man ska undvika, handlar den andra halvan om det som en riktigt karl mer eller mindre måste göra. Man kan lätt få för sig att det räcker med att födas med en sån där dinglande sak mellan benen för att få kallas man, men riktigt så enkelt är det inte. Man är ingenting man föds till – det är någonting man bevisar. Hela tiden. Vi kanske skakar på huvudet åt att Max måste bevisa sig själv i en skyttetävling, kallar det primitivt och föråldrat och tackar vår lyckliga stjärna att vi lever i en upplyst tid. Fast hur mycket har egentligen hänt? Det är snarare så att det finns ännu fler arenor en modern man måste bevisa sig själv på. Små grabbar tävlar om vem som kan rapa högst och spotta längst. Unga män visar sitt mod genom att dyka från höga klippor, springa framför tjurar, jonglera med knivar, köra fort och skjuta nyårsraketer direkt från handen (ett tävlande som ligger bakom att det är tre gånger vanligare med dödsolyckor bland män – att vara den våghalsigaste machokillen på hela intensiven är tydligen en åtråvärd titel att erövra bland riktiga karlar). Många bevisar dessutom sin heterosexualitet genom att yla efter tjejer. Mer intellektuellt lagda killar tuppfäktas genom att kunna alla slag under andra världskriget, vad det är för impedans på subwoofern i Pioneers senaste hembioanläggning eller vem som spelade ytter för Portugal i VM-kvalet -62 (en riktigt karl vet ju allt). En mer förfinad gentleman hävdar sin manlighet genom att ha rätt kostym och klocka. Enklare grabbar slår varann på käften i krogkön. De flesta av oss bevisar vår lojalitet, tävlingsinstinkt, makthunger och andra klassiskt manliga drag genom att bo på jobbet och leva för karriären. Och så vidare. Aldrig en lugn stund.

Kvinnorna brukade ha liknande problem med sin könsroll. En massa regler och tabun som begränsade livet och hindrade dem från att ha kul. Men efter att ha fått nog av att vara omhändertagande och självuppoffrande våp underordnade mannen har de skrivit om kvinnlighetshandboken. Idag gör de vad de vill istället för vad de borde och ägnar sig åt nästan allt som vi män tidigare haft ensamrätt på. Vilket är väldigt roligt för dem, men ställer till en hel del problem för oss män – i varje fall om vi ska envisas med att definiera manligt som motsatsen till kvinnligt. För de enda områden jag kunnat komma på där vi män fortfarande har monopol, är att kissa stående och få för tidig utlösning.

Världen förändras och utvecklas ständigt, men manligheten verkar vara slöfocken som alltid halkar efter. De förlegade ideal som ännu definierar manligheten är i våra dagar lika funktionella som en Betamax video eller Windows 3.11, och mjukvara som inte längre är kompatibel med sin omvärld uppgraderar man. Kanske är det hög tid att göra samma sak med manligheten? I bästa fall blir det bara fånigt med allt en man måste undvika eller bevisa, men oftast är det rent sorgligt att se när någon envisas med att frivilligt gå omkring i en tvångströja. Det skulle vara oerhört skönt att för en gångs skull kunna ta sig igenom en dag utan att behöva bevisa något. Fritt få njuta av paté eller likör om det är vad ens smaklökar föredrar. Att få vara så pass mänsklig att man med mjuka läppar och en fräsch andedräkt kan komma ut från en opera utan att behöva skämmas.