Ett kontor. En man sitter bakom ett skrivbord. Bredvid skrivbordet sitter en kvinna. Båda två är strikt och affärsmässigt klädda.
Det knackar på dörren.

Man 2 (bakom bordet): Stig in!

En man kommer in lite trevande och nervöst.

Man 1: Hej, jag är här för anställningsintervjun. Har jag kommit rätt?

M 2: För all del. Kom in och slå er ner.

Man 1 går in och sätter sig på en stol.

M 2: Nej - inte så.

M 1: Ursäkta?

M 2: Vad sa jag nyss?

M 1: Ni sa åt mig att slå mig ner.

M 2: Och vad gjorde ni?

M 1: Slog mig ner.

M 2: Nej. Ni satte er. Det är en avsevärd skillnad.

M 1: Är det?

M 2: Ja. Se här, ta den här klubban, (ger M 1 en ordförandeklubba från bordet) res er upp igen och slå er bokstavligen ner i stolen.

M 1: Slå mig? I huvudet? Med klubban? Ner i stolen? (M 2 nickar jakande för varje fråga) Ni skämtar?

M 2 och kvinnan börja gapskratta. M 1 skrattar med efter ett tag.

M 1: Ni skämtade bara med mig. Och jag gick på det totalt.

Kvinna: Det finns ingenting som ett litet spratt för att lätta upp stämningen lite.

M 2: Nu kanske vi kan börja intervjun på riktigt. Jag heter Lennart Svan och är personalchef här på företaget. Fröken Garbo här kommer från headhunterenheten på huvudkontoret och sitter med vid intervjuerna som ett komplement.

M 1: (småskrattandes) Lennart Svan, och Garbo...

K: (allvarligt) Ja, är det något problem eller...?

M 1 (dämpad) Nej, nej, inte alls - jag tänkte att ni kanske skämtade, eller så...

M 2: Vi kanske ska gå in på era uppgifter här. Namn?

M 1: Granlund.

K: Är ni säker?

M 1: Javisst!

M 2: (medan han skriver) Säker Granlund.

M 1: Nej, Börje!

M 2: Börje Säker.

M 1: Nej, Säker Granlund - nej, jag menar Börje Granlund!

K: Är ni säker?

M 1: Ja!

K: Säker-Börje Granlund. Ovanligt förnamn, det där Säker-Börje - är det på dialekt eller?

M 1: Jag heter bara Börje Granlund - och ingenting annat!

M 2: Det kunde ni väl ha sagt från första början, och inte svamlat till det så här. Jag ser här att ni söker platsen som teknisk säljare på vårt västra distrikt. Men innan vi går in på er och era kvalifikationer så kanske ni vill fråga oss någonting om företaget. Det är ju inte bara vi som eventuellt ska välja er - ni väljer kanske lika mycket oss. En kopp kaffe kanske? (häller upp ur en kanna). Finns det något speciellt ni vill veta om oss?

M 1: Jag fick ju den här broschyren, men där står ju inte riktigt allt. Hur fungerar t.ex. demokratifrågorna för de anställda här - personalpolitik, det fackliga och så menar jag?

K: Har ni hört talas om MBL och LAS?

M 1: Javisst!

M 2: Det har inte vi.

M 1: Men det står ju i den här broschyren att dom anställda är er dyrbaraste och viktigaste tillgång.

K: Det är ett feltryck - pengar är vår viktigaste tillgång. De anställda kommer som nummer tretton - efter gem och toningspulver till kopiatorn.

M 1: Och i samma broschyr står det att solidaritet är företagets främsta ledstjärna.

M 2: Feltryck igen - det ska stå soliditet. Men om du nu har frågat klart så kanske vi kan gå tillbaks till er igen. Jag måste fråga, oss män emellan - hur lång är den?

M 1: Hur lång den är?

M 2: Ja precis, hur lång är den?

M 1: Vilken "den" menar ni?

M 2: Är ni osäker kan vi mäta. Är ni blyg inför fröken Garbo kan vi gå ut och mäta.

K: Som om jag aldrig sett sånt förr. Ha!

M 1: Är det här verkligen nödvändigt?

K: Vill ni ha jobbet eller?

M 1: Okej. Den är... den var 16 centimeter sist jag mätte.

M 2 och K börjar asgarva.

M 2: 16 centimeter! Ha, ha, ha!

K: 16 centimeter (måttar med tummen och pekfingret) Till och med jag har längre! Ha, ha, ha!

M 2: Min är på flera sidor! Ha, ha!

M 1: Flera sidor?

M 2: Ja, meritförteckningen. Vad trodde du? Sen ser jag ju här att du inte har så bra koll på din längd. Här ligger ju din meritförteckning, och den är ju på några sidor. 16 centimeter! Det är till att vara lite blygsam här. Det går ju inte för sig om man ska jobba i ett framåt företag som det här. Då ska vi se lite närmare på dina meriter. Jag ser här att du inte har varit med i Robinson?

M 1: Eh... näe, men...

K: Fångarna på fortet?

M 1: Nej, men...

M 2: Tryck till på ZTV?

M 1: Nej, men jag har läst i Uppsala i fyra år, och har 11 års erfarenhet av...

K: Det har väl alla. Nu är det social kompetens som räknas. Har ni någon social kompetens?

M 1: Jag spelade klarinett en gång i ett studentspex, om det är den typen av kompetens ni menar.

M 2: (härmar) "spelade klarinett en gång...", det duger inte. Härma Loket!

M 1 gör ett tappert försök att härma Loket.

M 2: Magert! Ska du ha någon framtid inom det här företaget så får du se till att tala ut om din analfixering i Mänskligt.

M 1: Men jag har ingen analfix...

M 2: Vem bryr sig!

K: Vad tycker ni om invandrare?

M 1: Jag tycker att alla människor har lika värde, oavsett var dom kommer ifrån.

K: Så ni tycker om invandrare.

M 1: Ja. Som jag precis sa så...

M 2: Så ni tycker om dom snattande, vitlöksdoftande små svartskallarna?

M 1: Eh... ja, nu ser jag väl inte riktigt så på...

K: Gott kaffe!

M 1: Öh, va?

M 2: Gott kaffe, eller hur?

M 1: (dricker lite) Jo, det är det väl.

K: Curare.

M 1: Ursäkta?

M 2: Curare. Används av Amazonas indianer, ett av världens dödligaste gifter. Vi stoppade lite i ditt kaffe.

M 1: Ni gjorde vad?!

M 2: Nu har jag då lite motgift här, men ni har bara 30 sekunder på er att ta det.

M 1: Herregud, ge hit det!

M 2: Sakta i backarna. Erkänn först att ni ljög nyss om invandrarna.

M 1: Va? Vad menar ni?

K: Tick, tack - klockan går. Erkänn!

M 1: Ja, jag erkänner vad som helst: jag ljög väl då. Jag tål väl inte svartskallar. Dom stjäl väl våra jobb och våra tjejer och lever på socialbidrag och så vidare... Hit med flaskan nu!

Han får flaskan med motgift. Dricker. M 2 och K gapflabbar.

M 1: Va fan skrattar ni åt? Jag kunde ju ha dött!

M 2: Lugna ned er, inte stoppar vi väl gift i kaffet, det kan man ju dö utav. Då skulle facket bli bra upprört.

K: Däremot drack du nyss en flaska laxermedel. Jag skulle inte nysa, hosta eller skratta om jag var i dina kläder.

M 1: Vad har ni gjort med mig?!

M 2: Vi? Det var ju du som drack, alldeles frivilligt.

M 1: (utbrister) Ni är komplett galna båda två. Så här kan man inte behandla folk. Det är både förnedrande och kriminellt. Jag ska dra er inför arbetsdomstolen. Så det så! Då skrattar ni nog inte!

M 2 och K har skrattat gott under hela M 1´s utbrott.

M 2: Han är bra.

K: Ja, bättre än dom flesta.

M 1: Vänta nu, vänta nu. Det här något slags test, eller hur? Ett test för att se hur jag klarar stressituationer?

M 2: Ett test? Inte alls.

M 1: Så ni bär er åt så här på anställningsintervjuerna?

M 2: Det här är ingen anställningsintervju.

K: Nej vi behöver inget folk - tvärtom.

M 2: Vi varslar ju om uppsägningar varje månad sen vi blev uppköpta. Vi sparkar folk allt vad vi hinner.

M 1: Varför har ni då kallat hit mig?

K: Det blir ju så tråkigt mellan uppsägningarna.

M 2: Ja, vi måste ju roa oss med något. Se så, tack för underhållningen, men raska på härifrån nu. Vi ska gå och fika.

Dom sätter en strut på M 1´s huvud och leder skrattande ut honom.

Tbax