16
Februari 2012
Pesterlings
& X.
G’day!
Har
hela två nyheter att komma med,
och det är bara februari. 2012 ser ju fan
riktigt lovande ut!
Den
ena är premiären av Pesterlings
- ett projekt jag gör tillsammans med Jenny.
Det föddes faktiskt redan för tio
år sen, då jag tänkte på
hur man förr i tiden alltid skyllde på
vättar, älvor, tomtar och annat oknytt
när mjölken surnade, saker försvann
och kossan blev deprimerad. Klurade sen på
vad de där oknytten kunde ha för sig
nu för tiden. Var det kanske de som försvann
med udda strumpor, trasslade till hörlurssladdar
och gjorde så att det luktade illa i kylen?
Klart det var! Och vips! så var de Moderna
Oknytten födda.
Fick
av olika anledningar inte in idén på
att-göra-listan, men påminde varandra
minst en gång varje år att "vi
borde verkligen göra något av våra
moderna oknytt". Och nu har vi slutligen
gjort det. Det blev inte en bok som vi först
tänkte, utan en blogg (därmed
inte sagt att det kan bli en bok senare).
När
vi dammade av våra gamla anteckningar
sa oknytten till att de minsann inte var någon
unikt svensk företeelse, utan härjade
över hela klotet, så vi hade inget
annat val än att presentera de små
rackarna på engelska. Så nu kallas
de för Pesterlings.
Vi
har en hel trave med de små illbattingarna
- Tooth
Gnomes, Piffle
Dragons, Flatufairies
m.fl - och fler tillkommer hela tiden, så
vi räknar med att kunna presentera ca en
ny Pesterling i veckan på pesterlings.wordpress.com.
Här
har vi t.ex. the Bumblefumblie,
som är den som låter 'bump' på
nätterna. Det gör den för att
den är en nattvarelse med uselt mörkerseende,
så den går hela tiden in i möbler
och väggar.
Nyhet
två ser man om man tittar upp på
menyheadern, där det nu mer står
'Peter X. Eriksson' Vilket är
det nom de plume man kommer att hitta
mig under i offentliga sammanhang hädanefter.
Det
ältas ju en hel del om 'personligt varumärke'
i mediasvängen, att man ska vara unik,
det första och helst enda som kommer upp
när man blir Googlad och bla...bla... Har
tänkt för mig själv att "ja,
ja,det där är säkert bra, men
vilket jäkla tjaaaaaat!",
lite bakåtsträvigt tyckt att det
är boken som är produkten
- inte författaren, och dessutom ansett
det lite coolt att ha ett skitvanligt namn i
en bransch där det är standard att
heta Zaphod Beeblebrox, Zteve Bhollstiert af
Brankenstam eller blogg-Flabbie.
Så
var min namne i Miljöpartiet gästprogramledare
i radion en vecka och hade ett inslag som gick
ut på att han varje dag intervjuade andra
kända Peter Erikssonar
(hockeyspelare,
ryttare, forskare, musiker - you name it).
Varje dag! Då började det
kännas som ett skämt.
Insåg
att mitt sk personliga varumärke (eller
snarare avsaknaden av det), vad jag än
ansåg själv, var usel konsumentupplysning
som bara trasslade till det för de som
snabbt och enkelt vill hitta vad de är
ute efter. Som att gå in i en butik och
finna att alla ketchupflaskor heter samma sak.
Därav 'X.'
Vad
X står för? Well, that's for me to
know and you to find out...
Sayonara!
Läser:
Ernest
Cline: Ready Player One
Lyssnar på: nytt från Lamb
of God och Imogen
Heap
Tittar på: Sherlock
och The
River
Humör: )(&#^%(&%?)&*"(/=§
Äldre
inlägg
1
Januari 2012: Ikigai (en sorts årskrönika
över 2011)
23
Maj 2011 - There's beauty in the breakdown
10
April 2011 - I ATEN'T DED
7
Februari 2011 - Knacka bort rost
2
januari 2011 - In med det nya |
